En riktig vårdag

I morse betalade jag in handpenningen på vårt nya hus.Jag fattar fortfarande inte att det kommer att gå i lås. Går och väntar på bakslaget som förhoppningsvis aldrig kommer. Och sen smet jag från jobbet tidigt. Ellen hade fotat Svante och lagt ut på Facebook och jag fick sån abstinens att jag bara måste åka dit. Väl där så gick jag en lång promenad med Svante medan Ellen red ut en timme på Betty. Det var så skönt att gå omkring nere i änget och jag önskade att jag hade haft fika med mig. Problemet är att det enda som finns att sitta på är myrstacksfyllda stubbar och kalla stenar så jag ringde min fenomenala arbetskamrat, som är kanonbra på att snickra, och beställde ett bord-och-bänk-bord. Inga problem! sa han glatt!!
Tyvärr visade det sig att Ellen hade tappat sin telefon under ridturen så det tog lite onödig tid att lönlöst försöka hitta den. Den kom tillrätta så småningom med hjälp av en kompis "hitta din Iphone"-app:-)
När vi skulle handla sedan så bestämde vi oss för att fira husköpet med att gå ut och äta. Vi gick på den relativt ny krogen på Endreväg. Bror åt en plankstek med pulvermos och mina klyftpotatis smakade gammal disktrasa. Verkligen ingen höjdare. Men servicen var trevlig. Och mitt uppe i allt så sprack min stomipåse!! det var bara att packa ner maten i en låda och åka hem. Det var inte godare mikrad här hemma kan jag lova!
Men dagen var trots allt bra och nu är det förberedelser för morgondagens årsmöte som gäller!

Så här söt kan man uppenbarligen vara när man är fem och en halv vecka

Nu är det gjort!

Idag har vi skrivit kontrakt på huset i Tofta! Det känns väldigt märkligt! Vi har köpt ett hus!!!!!! Jag kan inte riktigt föreställa mig hur mycket pengar 1900000 är. Men det är mindre än vad vi fick för vårt hus. Men mellanskillnaden räcker inte till reavinstskatten så vi blir tvungna att sätta oss i mer skuld.
Men egentligen spelar det ingen roll. Vi får ett hus som är väldigt mycket bättre än vårt. Större, bättre renoverat och det har faktiskt allt vi hade satt upp på vår "önskelista". Det ligger lite väl nära stora Toftavägen men det lär man sig säkert att leva med. Sen ligger det ju inte i Eskelhem.... men bra nära! Det är cykelavstånd:-) Eller häst och vagnavstånd om man så vill.
Och det finns en stor bra lada som bror kan härja runt i som han vill. Lite staket så hunden inte springer ut på vägen sen är det klart beboeligt! Men å andra sidan är han världens lataste hund så det är ingen större risk:-)

Bättre och bättre

Idag har vi varit och hälsat på säljarna av huset. Riktigt trevliga människor! Men det blev lite märkligt när vi upptäckte att det troligen är de som har köpt det huset som vi blev blåsta på i julas...... Skumt!
Men huset är kanon och jag tror inte att det blir några problem. Han hade till och med sett till att spara den gamla brunnen så det finns både kommunalt och eget vatten. Och en riktig handpump på gården. Lite svavelsmak men helt ok. Vi skall ta vattenprov och kolla att det går att använda. Och det är vansinnigt skönt att det är kommunalt avlopp. Ingen gammal trekammarbrunn som måste bytas om ett par år:-) Och allt är så jäkla välskött så man blir nästan mörkrädd.
Nej det blir nog bra - och det verkar realistiskt att kunna fixa ladugården som vi har tänkt. Och till råga på allt så får vi tillträde till huset i tid så vi kommer inte att behöva tälta eller hysas in någonstans.
Livet är ganska bra ibland:-)

Märklig dag

I dag blev en märklig dag. Häromdagen lade vi ett bud på huset i Tofta som vi har varit och tittat på ett par gånger. Och i morse kom det ett sms där någon hade bjudit över oss med 125 000 kronor. Vi funderade väl en liten stund sen höjde vi med 50 000 kr. Och efter ett par timmar ringde mäklaren och sa att de andra hade dragit sig ur och säljaren hade accepterat vårt bud. Så blev vi plötsligt med hus. Det är ett jäkligt bra hus! Billigare i drift än det vi har idag och större och med bättre funktioner. Jag är inte helt säker på hur vi skall ha råd med det om vi skall klara det på en inkomst men förhoppningsvis blir det två......

Sen på eftermiddagen åkte jag till Eskelhem och satt barnvakt medan Acke och Ellen körde pinnharv med Betty. Svante sov större delen av tiden så det var väldigt lugnt. När han vaknade och jag lyfte upp honom somnade han över min axel omedelbums. Det är så häftigt med en bebis......

32 år.......

I går fyllde min son 32 år. Och då började resan till idag. Han var som en fin gammal gubbe när han låg bredvid mig. Jag kunde inte se mig mätt på honom. Det kan jag fortfarande inte:-) Men nu har han fått konkurrens av sin son. Hela eftermiddagen i går spenderades hemma hos dem och det var många stunder av det där vilande, funderande tillståndet som Svante hamnar i när han är nöjd. Det är så obeskrivligt mysigt! Jag får hålla i mig för att inte vara där ute hela tiden........

Världens finaste pojkar

Kärt besök

Då jag inte orkade åka ut på Gourmetfesten så blev dagen ganska självömkande... Jag har ägnat större delen av dagen till försöka lappa ihop mina trasig axlar med värmedyna och liniment. Det har väl lyckats sådär..... Men framåt kvällskvisten ringde Ellen och undrade om det var ok att de kom förbi och beställde Pizza härifrån. Självklart!! Det blev iofs ingen pizza utan de åt upp resterna av min tacopaj och under tiden de åt passade jag på att umgås med Svante. Han är så fin!!! Han växer jättemycket och nu behåller han ögonkontakten jättelänge. Och tittar på lampor förstås. Helt fantastiskt ljuvligt.

Svante i farmors knä:-)

Och i morgon klockan 09.02 är det 32 år sedan Acke föddes. Det är ganska otroligt att sitta med hans son i knät och tänka tillbaka 32 år. Det är lättare att handskas med ett barnbarn! Kan bero på att jag är äldre men också på att det idag är ett delat ansvar. Och att huvudansvaret inte är mitt. Då var jag ensam om det. Det är en jäkla tur att det har gått så bra som det har gjort. Han har växt upp till en bra man, min son. Och jag är omåttligt stolt över honom!

Livet ramlar på

I tisdags var jag barnvakt för första gången för Svante! Lite pirrigt var det allt men det gick jättebra. han blev lite otålig när jag var tvungen att värma maten istället för att slänga fram ett bröst men han hade den goda smaken att sluta skrika när jag sjöng för honom. Så hungern var nog inte så akut! Han låg på min arm medan jag värmde maten och berättade allt jag gjorde med en sång. Han bara tittade storögt!
En och en halv timme var Ellen och Acke ute och körde med Betty i skogen! Väldigt mysigt att få ha honom för sig själv bara tre veckor gammal!
Sen kom träningsvärken som ett ovälkommet brev på posten i går morse. Jag kunde knappt röra armarna! Vilken ynkedom! Men på't igen. Övning ger ju färdiget säger man så det är bara att träna upp de oanvända musklerna.

Idag har jag varit på lasarettet och hälsat på min vän som har fått pancreas-cancer. Så jävla orättvist! Den är inte operabel utan nu skall det behandlas med cytostatica för att stoppa och hämma tillväxten för att sen kunna stråla och förhoppningsvis bota. Livet stinker ibland!!!
Men desto större anledning att ta vara på det man har och njuta medan man kan.

På söndag fyller sonen 32 år och då skall jag åka dit. Sen skall vi alla åka och se på huset vi har lagt ett bud på! Ingen av resten av familjen har sett det ännu så det skall bli kul att visa dem.