Det känns som om jag inte gör annat än väntar just nu. Jag väntar på att mitt barnbarn skall födas!! Om tre veckor skall den lille/a klämma sig ut är det tänkt. Jag har inte tänkt så mycket på vad det kommer att bli men nu börjar det kännas som en flicka... Inte för att det spelar någon roll - bara den kommer ut snart. Jag tänker så klart en hel del på min egna graviditet. Åttonde månaden var för jävlig. Jag har aldrig känt mig så gigantiskt som då. Flodhäst kommer jag ihåg att det kändes som. Och jag fick en överjävlig ischias. Jag kunde inte stå, inte gå, inte sitta och bara knappt ligga ner. Vidrigt. Men som tur är kom han ut två dagar för tidigt. Jag hade inte stått ut en sekund längre:-)
Jag har i alla fall gjort en fin liten åkpåse till Allan (som fortfarande är arbetsnamnet) till medeltidsutstyrseln.
Men jag måste snart börja på lite kläder också.
Jag gick och köpte en liten sparkdräkt för att ha något att måtta efter. Sen kom jag på att det troligen inte är någon idé att köpa storlek 56 med tanke på föräldrarnas storlek. Men Ellen lär visst ha varit liten när hon föddes så med lite tur kanske det inte blir en jättebebis á la Acke!
Men det är inte allt jag väntar på! Vi har nu skrivit ett avtal med en potentiell köpare av huset. De har till den 18 mars på sig att sälja sin lägenhet om de vill ha huset. Och det vill de! De var väldigt förälskade i kåken och det var kul!
Sen har vi sagt att de får tillgång till det den 8 juni. Så nu väntar vi bara på att något passande skall dyka upp på bostadsmarknaden. Men det är stendött! Så där en en väntan som är mycket osäkrare. Och frustrerande. Nu har vi ju bestämt oss och då blir det på gränsen till olidligt att bara gå och vänta........ Men det dyker väl upp något - SNART hoppas jag!
