På gång......

Nu börjar det hända saker! Jag har börjat jobba halvtid... bara det!
Sen var mäklaren här i fredags och då lade vi en plan för försäljningen av huset. Nästa vecka kommer fotografen och vecka 46 skall annonsen vara ute! Spännande och lite läskigt!
Men magen som mitt barbarn bor i växer och frodas. Modern mår lite bättre också så nu börjar det bli roligt för henne också. De fick en annan tillökning för två veckor sedan - kattungen Disa föddes i svärdotterns säng:-)
Jättesöt!

Sälja och köpa hus.......

I går ringde jag mäklaren och talade om att vi vill att han säljer vårt hus. Vi har haft några att välja på men vi fastnade för Fastighetsbyrån. Vi har varit på ganska många visningar med just den här mäklaren och han verkar bra. Men det känns pirrigt! Definitivt!
Vi har tittat på några hus och hittat ett i Väte som är intressant. En liten gård med ett stall med två spiltor, beteshage, hönshus (med höns), gäststuga, vedbod och garage. Och hus förstås, med 5 rum och kök! Det kräver en del pyssel och kommer att kosta en del att fixa men det är en fin liten gård.
Men idag har vi upptäckt ett hus i Sanda som är mindre, med färre uthus men mycket modernare och 175000 billigare.
Det känns lite småjobbigt att sätta sig i större skuld än vad vi har idag, speciellt men bara en fast inkomst men förhoppningsvis löser det sig men lillebrors firma.
Men som sagt - lit pirrigt är det. Vi skall träffa ägarna till Väte på onsdag:-)

Bättre och bättre dag för dag..........

Jag känner mig lite 40-talig idag. Har just sett filmen "Moonlight serenade" om Glen Miller och inser att jag gillar storbandsjazz!
Men vad som är ännu bättre är att jag idag faktiskt har gått en hundprommis! Jag minskade kortisonet i går så jag vaknade men världens värk. Men det var iofs väntat.... Händerna är i det närmaste obrukbara och eftersom jag lyckades bryta upp stukningen i vänsterfoten i förrgår, TVÅ GÅNGER, så inser jag att de må säga att jag har diskbråck men det hänger helt klart i hop med foten!
MEN! När Tzar började pipa efter husse i morse så tänkte jag att jag måste testa! Jag vet att det är lättare att gå på gräs så jag tvingade in hunden i bilen och åkte ut på P18. Där gick vi sakta en promenad och han pinkade överallt. När värken blev för mycket vände jag och gick tillbaka till bilen så sa jag till honom att "-Nu får du faktiskt skita!" Och då satte han sig ner och bajsade snällt och beskedligt! Fantastisk hund!
Och en bra boost för min självkänsla. Att faktiskt kunna ta hand honom och inte bara behöva lita på brorsan känns bra även om det är hans hund!

Torgdag och brända mandlar

I hela mitt liv har hösten varit marknadstider. Jag har gått på marknader med min mamma, min mormor, goda vänner och min son, bror, pappa, svärdotter .......osv
Och det är viktigt med marknadsdag eller torgdag som det heter när det är i Hemse. Det har nänligen alltid varit det enda tillfället man har kunnat köpa en alldeles speciell sorts brända mandlar. Det är inte de däer små röda kulorna med en hel mandel i. Inte heller de vanliga, fyrkantiga, kladdiga sakerna som man oftast ser. Eller såg kanske jag skall säga. Inte ens dem ser man så ofta nu förtiden.
Nej jag pratar om en rosa, fyrkantig, torr och smulig godisbit som skall smaka ganska starkt av mandel (bittermandel) som tanterna alltid sålde på marknaderna förr. Det är inte ofta man hittar dem nuförtiden men i dag fanns de! Lycka!!!
Vad som var mindre roligt var att jag ramlade i hästhagen när jag skulle stoppa ett galet föl som hade för mycket spring i benen. Min vänstra fot vek sig när jag trampade ner i en liten grop och jag stöp som en fura. Fölet blev så chockat att hon stannade! Tyvärr verkar ledbandet ha töjt sig för foten vek sig igen när jag skulle kliva ur soffan för en stund sen. Och då föll jag inte i en mjuk hage utan på ett hårt golv. Båda händerna ömmar, knäna är skrapade och foten bultar. Klart mindre kul!

Brittsommar och husjakt

Det är en skön känsla när det är nästan 20 grader varmt den första oktober. Min kropp tycker väl egentligen inte det men min hjärna gillar det absolut. Mina värmevallningar kommer lite oftare när det är varmt ute men det får man leva med.
Nu har i alla fall läkarna konstaterat att kortisonet har lyckats hålla Sakoidosen stången. Den senaste datortomografin visade inte på någon påverkan på varken lungor, lever eller njurar (det trodde jag väl knappast heller) och de svullna lymforna bakom bröstbenet har gått ner och är helt normala. Enligt kirurgen så finns heller inga tecken på metastaser från cancern så mitt enda problem just nu är värken i vänsterbenet. Men jag fick en remiss till en sjukgymnast som är specialiserad på nervskador och henne träffade jag häromdagen. Hon tror att det kan vara ett diskbråck mellan de sista kotorna i ländryggen och har gett mig en gördel som jag skall testa för att se om de kan hålla isär kotorna och avlasta nerverna. Sen skall jag om två veckor börja på träna. Både på gym hos dem och även rörelser som jag skall göra själv hemma.
Det skulle vara riktigt skönt att vara värkfri!
Nu har vi varit och tittat på sju eller åtta hus och i går var vi i Väte och tittade på en jättefin liten gård! Där skulle jag kunna tänka mig att bo.... Vi får väl se:-)