Sista provsvaret

I går fick jag sista provsvaret! Jag bär INTE på "bröstcancergenen". Skönt för mig eftersom risken för återfall minskar rejält och skönt för sonen eftersom jag inte har givit den genen vidare. Det räcker med all jävla tarmcancer vi har i släkten. Men en sån gen har man inte hittat än. Men om det är genetiskt så har vi den med all säkerhet. Men eftersom tarmcancer är en enklare form så hoppas jag att sonen och hans efterkommande är observanta på symptomen. Jag får väl tjata in kunskapen så länge jag finns kvar! Och det skall bli ett bra tag till förhoppningsvis.
Ikväll skall jag sova med en sömnregistreringsapparatur. Fan vet om jag kommer att sova något överhuvudtaget. Apparaten med luftslang i näsan och band spända kring kroppen verkar ha potential att vara sömnstörande i sig....... to be continued

Bamse och Teletubbies

I kväll har jag finfrämmande. Det innebär bamse, och teletubbiesfilmer, fåret Shaun, pannkakor, böcker om Ellen och Gunna (och Rundis och Randis, förstås)!
Men det innebär också en timmes fantastisk nattning som  för första gången på riktigt innehöll en dialog (även om man får gissa en del). Och nu har jag den lilla, snart tvåårige, ungen snusande i sin säng en meter ifrån min.
Det är oförskämt priviligerat!
Att jag sen har två förbannade, övergivna och skrikande katter utanför dörren får man leva med......

Livets vindlingar

Ibland blir man väldigt bryskt medveten om livet är en dominospel. Att de val man gör får konsekvenser.
En väldigt kär familj håller på att splittras - frun har, efter månaders diskuterande, tagit det gigantiska steget att bryta upp och har förälskat sig i en annan man. Mannens reaktion på det blev, efter en trevlig kväll, ett försök till självmord. Ett allvarligt menat sådant!
Nu är en familj i kaos, med barn, föräldrar, syskon och vänner som försöker stötta, men ingen direkt ljusning i sikte. Så mycket skuldbeläggande och skuldkänslor.........
Själv kan jag inte påverka något men blir naturligtvis påverkad ändå. Och det är ok! Men jag skulle så gärna vilja göra något... Det smärtar att se vänner man älskar högt i en sån här situation

Hormoner

Hormoner ställer till det väldigt mycket mer än vad jag kunde föreställa mig! Eller rättare sagt - avsaknaden av. Jag har nu ätit anti-hormonmedicin i tre veckor och tillvaron ställs på huvudet varje dag... Jag trodde nog att jag skulle få vallningar och kanske lite torra slemhinnor. Men att huden skulle bli superskör, ögonen flippa ut och att jag skulle bli frusen! Jag har inte fryst sen jag var barn. T-shirt mitt i vintern har alltid varit standard men nu sitter jag i 22 graders värme med raggsockar och filt på mig (som jag får kasta av mig när det kommer en vallning). Jag hoppas verkligen att kroppen hittar någon sorts balans ganska snart annars kommer jag att bli galen!

Nya storlekar

Idag har jag plockat med kläder hela dan nästan. Efter strykning och vikning var det dags att hänga in sakerna. Väl inne i garderoben (ja, jag har en garderob man kan gå in i om man är väldigt liten eller kryper ihop) började jag kolla på kläderna som hängde där. Jag är inte speciellt nostalgisk vad gäller prylar men det finns några plagg som jag har sparat fast jag har växt ur dem sen länge. Och sen är det den där klänningen...... Alltså - jag använder inte varken kjol eller klänning (om det inte är medeltidskläder) nånsin! Men jag har en liten svaghet - 60-talsklänningar! Så när jag hittade denna gråa ylleklännnig var jag bara tvungen att köpa den fast jag förstod att jag inte skulle komma i den.
Men idag gick det! Jag har inte gått ner särskilt mycket men med bara ett bröst så fick jag igen dragkedjan i ryggen. Sen var det bara att stoppa in lösbröstet! Hur häftigt som helst!!

Årets sista dag

Det är väl idag man skall summera året som gått och se framåt...... Men det är inte så lätt. Ibland undrar jag om jag börjar bli dement för jag minns väldigt lite av vad som hänt. Jag vet ju att tiden gått, jag har jobbat, Svante har växt, sonen har gift sig och bytt namn, chefen fick sparken, hönsen har blivit flera, jag fick cancer igen och jag arrangerade mitt sista medeltidsläger (för denna gång). Men detaljerna - de är svåra!
Undrar om det beror på att jag faktiskt har gått igenom dessa cancersjukdomarna. Jag har blivit tvungen att leva i nuet och inte planera så långt fram i tiden. Det kanske har inneburit att jag har slutat lägga detaljer på minnet.
Eller också är det bara jag som börjar bli gammal och uppfylld av sjukdomar och barnbarn. Hjärnan har kanske inte ork för mer än så.
Trots allt känns det som om året har varit bra. Lite irriterande att jag inte har haft så mycket ork. Jag har tappat en del människor för att jag helt enkelt inte har orkat hålla kontakten. Och jag tror att vissa tycker det är svårt att möta sjukdomar som cancer även om min cancer, förhoppningsvis, är borta. Ingen vill bli påmind om sin egen dödlighet.....

Och nu är det 2014 - Jag blir 56, Acke blir 34 och Svante fyller 2 år. Det finns en enorm trygghet i att veta att livet går vidare. Året blir förhoppningsvis bättre än förra året även om jag kommer att svettas floder med mina anti-hormonpiller. Jag har ätit dem i två veckor och de är inte roliga på något sätt. Fem år kvar!! Men förhoppningsvis håller de bröstcancern borta!

Jag hoppas också att jag skall få mer ork.Jag vill gärna kunna ha Svante här lite mer. Och sy! Jag vill börja sy igen. I kväll, nyårsafton har jag sytt två soffkuddar. Men jag har massa medeltidskläder som behöver sys färdigt!

Nej - en macka och sen i säng. Man måste ju sova för att gå in i det nya året piggt och nytert!!

Gott Nytt År!