Nyårsafton 2012

Så har då snart ännu ett år gått, mitt femtiofjärde.
Att summera 2012 är ganska enkelt - på plussidan finns: Svantes födelse! Och i stort sett varje dag (eller i alla fall varannan) möts jag av hans jätteleende när jag kommer dit. Så det har gjort året till ett av de bästa någonsin! Sen har vi det nya huset. Fantastiskt skönt och stort nog för både mig och min bror. Sist men inte minst - Hönsen. De är en lycka att sitta och titta på. Och att några börjat värpa innan nyår gör inte saken sämre! Ekonomin har förbättrats betydligt då vi har två inkomster istället för en sjukpenning att leva på.

Minussidan är väl iofs inte längre, snarare tvärtom: Värk! Denna jäkla värk som inte ger sig. Men i och för sig så finns det väl en lite ljusning i tunneln då den äntligen skall utredas.

Så förhoppningsvis kommer 2013 att föra med sig ännu mer barnnojs, ännu bättre ekonomi, mer ägg och väldigt mycket mindre värk.

Gott Nytt År!!

Värk, missmod och obeskrivlig lycka

Mina dagar består mestadels av en gräslig värk. Vissa dagar fungerar det hyfsat men andra kan jag knappt stå på benen för att de värker så mycket. Ibland tappar jag sugen helt och vill bara gå till sängs och inte kliva upp igen. Då åker jag och hälsar på Svante..... då känns knappt värken överhuvudtaget. Det är en sån lycka att se, när jag kommer in genom dörren, hur hans lilla ansikte bara lyser upp när han får se mig! Man skulle  kunna kalla det för egoboost men det är så mycket mer än så. Jag unnar alla att få mötas samma strålande leende! Det är bättre än en förälskelse - det är ren kärlek!

Soffmys med farsan

Ibland sätter värk stopp för det mesta

Idag var det verkligen ingen bra dag! Jag har dragits med värkande hälsenor ett tag nu. Det är ju typiskt sånt man lever med ett tag sen går det över..... Men inte den här gången! Nu molar det inte längre utan det värker och svider och jag har riktigt svårt att gå. Jag fick en läkartid i eftermiddag så jag hoppas han kan hjälpa mig.

Med det börjar bli tröttsamt att kroppen hela tiden sätter käppar i hjulet. Jag kan inte riktigt komma till freds med det faktum att kroppen kanske aldrig kommer att bli hel igen. Huvudet mår oftast jäkligt bra men ibland tar kroppshälsan (ohälsan) över även det!

Men jag kan väl egentligen bara fortsätta att försöka få till de saker jag vet är fel - Nu väntar jag på en bostadsanpassning för stomitömningen eftersom jag troligtvis har fått diskbråck i nacke på grund av att jag hela tiden måste sitta snett.. Förhoppningsvis hjälper det! Jag skulle behöva en ny sits på toalettstolen också eftersom den jag har är jättehög men det verkar inte finnas. Jag kanske får byta stol istället. En massa krångel är det..... men jag hoppas att det går över! Om en vecka skall jag till min Sarkoidos-doktor och han har lovat att det skall göras en smärtutredning. Hoppas han håller det löftet!!!

Hönsiga....

Idag satte jag mig en stund i hönsgården för att se hur när de kom........ Tuppen Claudia var helt klart sugen på mina tår när jag viftade på dem:-)

Höna eller tupp? Det är frågan!

Tanken är att vi skall ha 10 hönor och tre tuppar. Just nu har vi 23 höns! Vi  sa börjar det synas tydlig könstillhörighet p men ett gäng är fortfarande svåra. Vi kan se att nio stycken är klart hönor och fyra-fem tuppar. Resten är klart svårare. Risken finns att resten faktiskt är tuppar. Förutom mammahönorna förstås:-)
Vi har börjat namnge dem: Claudia, Jorulf och Hannibal heter tupparna vi skall behålla. Hönsen som har döpts är: Märta, Ylva, Gertrud, Elsa, Vera och Charlie. Resten får ge sig efter hand!

När jag inte hittade dem häromkvällen hade de satt sig i takstolarna!

Småkicksen kan inte flyga riktigt ännu

Nu är de här!

Just nu bor det 21 kycklingar och två hönor i mitt hönshus:-)  Vi åkte till Källunge i söndags kväll - långt bort i obygden ut till en gård som i mörkret såg ut som en...... Ja- som i stort behov av renovering, om vi säger så! Tillsammans med en man som just kommit från Ojnare (frun och barnen var kvar där ute) plockade vi kycklingar på löpande band och stoppade i flyttkartonger.

Två kullar - en på elva kycklingar och en andra kull på tio kycklingar fick vi ner tillsammans med deras mammor. Och sen kom vi hem då och släppte ut de livrädda kräken i det nya hönshuset. De hittade genast bänken vi ställt dit och alla gömde sig under den. Vi lät dem vara ifred för natten och morgonen därpå hade jag laddat upp med majs och andra godsaker som jag ställde ut till dem. De åt gladeligen!

Ellen var där på dan och la in ett par grenar med löv på och det var en succé. På kvällen byggde Acke färdigt runt hönsgården. Och i morse fick de lite mer majs och en massa spagetti som blev över efter middagen. det var, precis som jag trodde, en höjdare. Sen öppnade jag luckan ut! Men ingen vågade ut, eller var för upptagna av att äta spagetti:-)

 

 

 

 

 

 

När jag kom hem i eftermiddags var den stora kullen ute och gick och plockade bland löven under buskarna medan den lilla kullen var inomhus. Och den stora flocken kom rusande när de såg mig inne!

När Ellen kom vid halv fem gick vi tillbaka ut och kolla på dem då var alla inne i hönshuset så då stängde vi in dem. Men vi glömde lyset utanför och när jag gick ut nu på kvällen och släckte så tittade jag in och då sov alla så sött!
Det känns riktigt bra! De vet var de hör hemma och de vet vem som ger dem man! Precis som det skall vara! Så småningom skall jag få dem att äta ur handen på mig!

Bygge dag 3

Det blev visst inget skrivet dag två men idag, den tredje byggdagen blev vi nästan helt färdiga med hönshuset! Lite målning kvar sen så..... Nu väntar vi på nätet till hönsgården sen är det dags att hämta hönsen:-)

Brädan under sittpinnarna skall målas klart

Reden

Ellen poppar ut:-)

Bygge dag 1

I dag har vi börjat bygga och måla på riktigt i det blivande hönshuset. Eller blivande - Det är en hönshus nu även om det saknas inredning och, framför allt, höns! Set har isolerats och snickrats och målats. Och satts ner pinnar till stängslet! Skitkul! Här kommer en liten kavalkad av vad vi gjort idag! 

Freke fixar lucka

Ena väggen

Andra väggen

Ellen städar inför målningen

Freke fixar en dörr in

Acke slår i jordankare,
Anneli går med Svante

Acke med storsläggan

Annelie och Svante hejar på

Freke placerar ut stolparna

Höns på G

Nu närmar sig drömmen om egna höns sin uppfyllelse. Tio höns av lantrasen Gotlandshöns är beställda tillsammans med tre tuppar. Och de skall få flytta in i ett gammalt drivhus som vi har i garaget. Idag har jag skurat ur rummet och i morgon kommer målarfärgen som det skall målas med. Plan för hur sittpinnar och reden skall byggas är klar och stängsel till hönsgården är beställt via nätet. Likaså foderautomat och värmeplatta till vattenautomaten. Det är skitkul. Jag skall börja fota progressen i morgon!!

Livets gång

Jag är verkligen urusel på att blogga....... men nu har jag flurat på något ett tag - Svante föddes ju i februari och det var ju helt fantastiskt. Och det mest fantastiska är att ju större han blir ju häftigare är det. Inte bara det faktum att han numera känner igen mig och lyser som en sol när jag kommer utan känslan av att livet går vidare, att Acke är vuxen och klarar av livet själv, att jag faktiskt kan njuta av allt det gottaste:-)
Jag har alltid trott att det här med att barnbarn är grädden på moset var en överdrift men det är det verkligen inte!!

Jag har nog aldrig känt så mycket kärlek för en person förut! Mitt eget barn naturligtvis men med åren har det blivit en självklarhet. En varm, mysig yllefilt som kan kan krypa in i - gammal och van, men detta påminner lite om en förälskelse - man blir alldeles varm i kroppen! Men detta är bättre för den är alldeles villkorslös! För barn kan man bara älska villkorslöst!!

Farmor och sonson

Far och son

Smärta

Har idag läst om en nyvunnen bekants syn på smärta. Hon har Fibromyalgi och har haft (har) Sarkoidos. Hon håller på att programmera om hjärnan att inte reagera på fibrosmärtan. Även om hon vet att det kommer att göra ont så gör hon saker ändå och på så sätt programmeras hjärnan om till att inte känna smärtan.
Spännande! När man är mitt uppe i något roligt känner man ju inte av smärtan men den kommer ju som ett brev på posten när man stillnar av...eller när man vaknar och inte kommer ur sängen.
Jag brukar i och för sig inte heller låta smärtan hindra mig särskilt mycket - men ibland funkar inte kroppen bara. Jag har nog mer problem med stomin. Den är (nästan)alltid i vägen. Till och med att skala potatis är svårt när man måste stå alldeles snedvriden..
Men jag skall verkligen fundera på hennes sätt att se på smärtan.... Det ligger en hel del i det hon säger http://fantastisktrotsfibro.ratata.fi

lång tid och mycket som hänt....

Jag har nästan glömt bort att skriva här. Det har hänt så mycket den senaste månaden - mestadels väldigt bra saker!
Vi har packat upp ännu fler kartonger! Mitt sovrum är riktigt trevligt nu. Vi har också målat över Rustatapeten med mörk, matt vinröd färg. Riktigt snyggt!
Jag har varit i väg på ett Knäckekriget i nio dagar och inte bara umgåtts med en massa häftiga människor - jag har också fått umgås jättemycket med Svante!
Jag har trappa ner kortisonet med ytterligare 2,5 mg och har just nu djävulskt ont och vill bara sova!
Idag har jag varit i Burgsvik och köpt en traktorgräsklippare
Jag jobbar 75 % och skall snart gå upp till 100% (hoppas jag) annars skall jag anmälas på arbetsförmedlingen!!!
Jag har gjort en magnetröntgen för första gången i mitt liv (hoppas jag aldrig mer behöver gör det igen)

Vårt eget lilla änge

Svante växer så det knakar

Nya tider....?

I kväll är sista lediga kvällen på flyttveckan. Flytten har gått bra men vi har inte hunnit med att packa upp hälften ännu. I från soffan där jag sitter just nu ser jag 21 ouppackade kartonger. Pust! Men köket är fungerande och det är det viktigaste!
Mitt sovrum är en säng, ett nattbord och fyra kartonger:-) I ena rumemt bredvid är golvet täckt med kartonger. Men bara ett lager! Det står några i hallen också..... I arbetsrummet är det dock inte så många kartonger men ändå en väldig röra:-)
Men vi har ett kök, ett vardagrum med en soffa och en tv, källaren är så där klar. Och vi har en hästhage!  Och det är bara en knapp vecka kvar till Knäcke. Så varför klaga:-)

Vardagsrum

Kök

Arbetsrum

Enda smolket är väl att jag skall upp klockan sex i morgon bitti och jag är inte trött...... Men det är jag å andra sidan i morgon så det jämnar väl ut sig:-)

Snart flyttdags

Tillvaron är fullkomligt upp och ner just nu. På onsdag går flyttlasset till det nya huset i Tofta. Och allt är kaos! Men det skall det väl vara när man håller på och packar......
jag skulle vilja säga att jag har koll men det har jag inte.... överhuvudtaget! Jag håller bara tummarna för att allt skall funka. Städfirman har inte hört av sig sen jag pratade med dem häromdagen - jag trodde de skulle ringa idag men jag får väl jaga dem på måndag. Vad jag helt enkelt glömde bort var att det det är Valborgsmäss på måndag. Jag hoppas att de inte arbetar halvdag då.
Men i morgon blir det i alla fall fagning i Acke och Ellens änge i Eskelhem. Och att umgås med Svante! Det är livskvalitet som heter duga!!

Baby-projekt

Nu har jag kommit igång att sy Svantes medeltidskläder. Allt är inte klart men men.... Här är lite av vad jag pysslat med:

Ett par filtade tofflor. Jag har vävt och filtat  tyget själv och sytt tofflorna efter ett mönster som Jessica G tipsade mig om

Een jacka i Medeltidsmodes vackra ylletyg som jag hoppas kommer att passa Svante om några veckor.

Nu skall det sys lite koltar och några par byxor så han klarar sig över Knäcke.

Gnälldags.....

Det är tur att man kan gnälla här - där det är alldeles frivilligt att läsa:-)
Jag har i några veckor haft domnade fingrar. Lillfingret och ringfingret på högerhanden och pek- och långfingret på vänsterhanden. Högern är inget större problem med men i förar veckan fick jag nog av högerhanden och gick till samma sjukgymnast som fixade mitt diskbråck för ett tag sen. Hon tror att jag har ett nytt bråck - fast denna gång i halsryggen. Men jag undrar jag. Jag har hittat ett ställe på axeln som gör ont och när jag klämmer lite så börjar handen surra. Jag har lovat sjukgymnasten att gå till distriktsläkaren för att kolla om det är ett diskbråck så jag får ringa på tisdag. Under tiden har jag fått låna en TENS-apparat som jag slarvar jättemycket med........

Bilder på underverken

Det tog ett par dagar att bli färdig men vävsömmen men nu är det klart!

Mönstret har Åsa Martinsson tagit fram efter en dyna från 1300-talet som finns i Gotlands museums magasin.

Sen en bild på läggsöm.

Jag hittade på ett eget mönster men konstiga färger men det är den söm som användes när man sydde Bayoux-tapeten på 1200-talet. Anna Malmborg är den fena på detta och lärde oss. Det var hyfsat enkelt och gick snabbt - Min melodi alltså!

Vi provade också på Elisabetanskt upphöjt broderi!

Lia de Thornegge lärde oss att brodera aviga kedjestygn och stoppain ullvadd under trådarna så det blev struktur på motiven. Lustigt färgade ekollon.... men jag har sytt dem själv.

Det som var allra krångligast var Blackwork. Det är det snyggaste broderi jag kan tänka mig men det var jättesvårt. Jag lyckades inte producera något alls men jag skall nog ge mig på det igen..... så småningom:-)

Broderi

Idag har hela dagen ägnats åt brodering. Styringheim har en broderihelg där vi har bjudit in lite folk från Aros. Så jag har lärt mig läggsöm (från Bayoux-tapeten, Blackwork och Elisabetanskt upphöjt broderi. Skitkul! Och i morgon skall vi fördjupa oss i vävsöm! jag har bara sytt korsstygn förut och har varit sugen på att lära mig annat länge. Jag insåg snabbt att Blackwork inte riktigt är min melodi men läggsöm och det upphöjda var snabbt och enkelt. Nu skall jag snart sova. Jag ligger i soffan i Eskelhem och lyssnar på  Svante som med jämna mellanrum piper på övervåningen. Hoppas han hittar rutiner snart så AoE får sova snart......

En riktig vårdag

I morse betalade jag in handpenningen på vårt nya hus.Jag fattar fortfarande inte att det kommer att gå i lås. Går och väntar på bakslaget som förhoppningsvis aldrig kommer. Och sen smet jag från jobbet tidigt. Ellen hade fotat Svante och lagt ut på Facebook och jag fick sån abstinens att jag bara måste åka dit. Väl där så gick jag en lång promenad med Svante medan Ellen red ut en timme på Betty. Det var så skönt att gå omkring nere i änget och jag önskade att jag hade haft fika med mig. Problemet är att det enda som finns att sitta på är myrstacksfyllda stubbar och kalla stenar så jag ringde min fenomenala arbetskamrat, som är kanonbra på att snickra, och beställde ett bord-och-bänk-bord. Inga problem! sa han glatt!!
Tyvärr visade det sig att Ellen hade tappat sin telefon under ridturen så det tog lite onödig tid att lönlöst försöka hitta den. Den kom tillrätta så småningom med hjälp av en kompis "hitta din Iphone"-app:-)
När vi skulle handla sedan så bestämde vi oss för att fira husköpet med att gå ut och äta. Vi gick på den relativt ny krogen på Endreväg. Bror åt en plankstek med pulvermos och mina klyftpotatis smakade gammal disktrasa. Verkligen ingen höjdare. Men servicen var trevlig. Och mitt uppe i allt så sprack min stomipåse!! det var bara att packa ner maten i en låda och åka hem. Det var inte godare mikrad här hemma kan jag lova!
Men dagen var trots allt bra och nu är det förberedelser för morgondagens årsmöte som gäller!

Så här söt kan man uppenbarligen vara när man är fem och en halv vecka

Nu är det gjort!

Idag har vi skrivit kontrakt på huset i Tofta! Det känns väldigt märkligt! Vi har köpt ett hus!!!!!! Jag kan inte riktigt föreställa mig hur mycket pengar 1900000 är. Men det är mindre än vad vi fick för vårt hus. Men mellanskillnaden räcker inte till reavinstskatten så vi blir tvungna att sätta oss i mer skuld.
Men egentligen spelar det ingen roll. Vi får ett hus som är väldigt mycket bättre än vårt. Större, bättre renoverat och det har faktiskt allt vi hade satt upp på vår "önskelista". Det ligger lite väl nära stora Toftavägen men det lär man sig säkert att leva med. Sen ligger det ju inte i Eskelhem.... men bra nära! Det är cykelavstånd:-) Eller häst och vagnavstånd om man så vill.
Och det finns en stor bra lada som bror kan härja runt i som han vill. Lite staket så hunden inte springer ut på vägen sen är det klart beboeligt! Men å andra sidan är han världens lataste hund så det är ingen större risk:-)

Bättre och bättre

Idag har vi varit och hälsat på säljarna av huset. Riktigt trevliga människor! Men det blev lite märkligt när vi upptäckte att det troligen är de som har köpt det huset som vi blev blåsta på i julas...... Skumt!
Men huset är kanon och jag tror inte att det blir några problem. Han hade till och med sett till att spara den gamla brunnen så det finns både kommunalt och eget vatten. Och en riktig handpump på gården. Lite svavelsmak men helt ok. Vi skall ta vattenprov och kolla att det går att använda. Och det är vansinnigt skönt att det är kommunalt avlopp. Ingen gammal trekammarbrunn som måste bytas om ett par år:-) Och allt är så jäkla välskött så man blir nästan mörkrädd.
Nej det blir nog bra - och det verkar realistiskt att kunna fixa ladugården som vi har tänkt. Och till råga på allt så får vi tillträde till huset i tid så vi kommer inte att behöva tälta eller hysas in någonstans.
Livet är ganska bra ibland:-)

Märklig dag

I dag blev en märklig dag. Häromdagen lade vi ett bud på huset i Tofta som vi har varit och tittat på ett par gånger. Och i morse kom det ett sms där någon hade bjudit över oss med 125 000 kronor. Vi funderade väl en liten stund sen höjde vi med 50 000 kr. Och efter ett par timmar ringde mäklaren och sa att de andra hade dragit sig ur och säljaren hade accepterat vårt bud. Så blev vi plötsligt med hus. Det är ett jäkligt bra hus! Billigare i drift än det vi har idag och större och med bättre funktioner. Jag är inte helt säker på hur vi skall ha råd med det om vi skall klara det på en inkomst men förhoppningsvis blir det två......

Sen på eftermiddagen åkte jag till Eskelhem och satt barnvakt medan Acke och Ellen körde pinnharv med Betty. Svante sov större delen av tiden så det var väldigt lugnt. När han vaknade och jag lyfte upp honom somnade han över min axel omedelbums. Det är så häftigt med en bebis......

32 år.......

I går fyllde min son 32 år. Och då började resan till idag. Han var som en fin gammal gubbe när han låg bredvid mig. Jag kunde inte se mig mätt på honom. Det kan jag fortfarande inte:-) Men nu har han fått konkurrens av sin son. Hela eftermiddagen i går spenderades hemma hos dem och det var många stunder av det där vilande, funderande tillståndet som Svante hamnar i när han är nöjd. Det är så obeskrivligt mysigt! Jag får hålla i mig för att inte vara där ute hela tiden........

Världens finaste pojkar

Kärt besök

Då jag inte orkade åka ut på Gourmetfesten så blev dagen ganska självömkande... Jag har ägnat större delen av dagen till försöka lappa ihop mina trasig axlar med värmedyna och liniment. Det har väl lyckats sådär..... Men framåt kvällskvisten ringde Ellen och undrade om det var ok att de kom förbi och beställde Pizza härifrån. Självklart!! Det blev iofs ingen pizza utan de åt upp resterna av min tacopaj och under tiden de åt passade jag på att umgås med Svante. Han är så fin!!! Han växer jättemycket och nu behåller han ögonkontakten jättelänge. Och tittar på lampor förstås. Helt fantastiskt ljuvligt.

Svante i farmors knä:-)

Och i morgon klockan 09.02 är det 32 år sedan Acke föddes. Det är ganska otroligt att sitta med hans son i knät och tänka tillbaka 32 år. Det är lättare att handskas med ett barnbarn! Kan bero på att jag är äldre men också på att det idag är ett delat ansvar. Och att huvudansvaret inte är mitt. Då var jag ensam om det. Det är en jäkla tur att det har gått så bra som det har gjort. Han har växt upp till en bra man, min son. Och jag är omåttligt stolt över honom!

Livet ramlar på

I tisdags var jag barnvakt för första gången för Svante! Lite pirrigt var det allt men det gick jättebra. han blev lite otålig när jag var tvungen att värma maten istället för att slänga fram ett bröst men han hade den goda smaken att sluta skrika när jag sjöng för honom. Så hungern var nog inte så akut! Han låg på min arm medan jag värmde maten och berättade allt jag gjorde med en sång. Han bara tittade storögt!
En och en halv timme var Ellen och Acke ute och körde med Betty i skogen! Väldigt mysigt att få ha honom för sig själv bara tre veckor gammal!
Sen kom träningsvärken som ett ovälkommet brev på posten i går morse. Jag kunde knappt röra armarna! Vilken ynkedom! Men på't igen. Övning ger ju färdiget säger man så det är bara att träna upp de oanvända musklerna.

Idag har jag varit på lasarettet och hälsat på min vän som har fått pancreas-cancer. Så jävla orättvist! Den är inte operabel utan nu skall det behandlas med cytostatica för att stoppa och hämma tillväxten för att sen kunna stråla och förhoppningsvis bota. Livet stinker ibland!!!
Men desto större anledning att ta vara på det man har och njuta medan man kan.

På söndag fyller sonen 32 år och då skall jag åka dit. Sen skall vi alla åka och se på huset vi har lagt ett bud på! Ingen av resten av familjen har sett det ännu så det skall bli kul att visa dem.

Svante

Så nu har Allan/Trollet/Skrutten/Apan fått ett namn. Svante Carl Erik Norrby heter han!

Ögonkontakt

Idag fyller jag 54 år. Dagen har spenderats dels med att planera ett broderievent i slutet av mars och sen åkte jag ut till Eskelhem. Där åt vi Tacos och wienersemlor och jag fick tillfälle att umgås med sonsonen. Jag har bytt blöjor för första gången på en herrans massa år! Men det är ju inget man glömmer:-) Sen tog jag honom när Ellen duschade och Acke tände pannan. Vi satt där (se ovan) och han sov så gott i min famn. Sen öppnade han ögonen och bara tittade. Först for ögonen överallt sen stannade de i mina! Länge! Jag har lärt mig att bebisar inte kan se så bra men en vän påstår att de ser skarpt på 20 centimeters avstånd. Då har han sett mig! Jag har i alla fall berättat vem jag är och att han kommer att få dras med mig - länge, hoppas jag!

Fler bilder

I pappas famn

Kattungen Disa är nyfiken

I min famn för första gången!