Nostalgi

I går var jag i Burgsvik på begravning. Det är ca fem mil hemifrån mitt. På vägen dit körde jag förbi mitt gamla hem i Klinte och vidare längs kusten söderut. Det är ju absolut inte första gången jag åker den vägen men jag minns inte att jag kört den ensam på länge.

I vilket fall som helst började jag tänka mig tillbaka när jag körde vägen mellan Klite och nedre Fröjel. I åtta år cyklade jag den vägen i alla väder. Mellan åldrarna 7-15 cyklade jag dagligen, oftast två men ibland fyra gånger. Och det var för att komma till Gannarve gård och hästarna jag älskade över allt annat! I dag har jag svårt att förstå att mamma släppte iväg mig på cykel varje dag i vilket väder som helst bland timmerbilar och annan trafik. Nu var väl inte trafiken lika omfångsrik som idag men ändå! Och aldrig använde man lyse. Då hade man ju dynamo som drev lyset och det orkade man ju inte så jag mins inte att jag nånsin hade lyse på kvällarna när man skulle hem.

Ibland var vi fler som cyklade tillsammans men det var lika vanligt att jag cyklade själv. Jag minns silvermånenätter som var helt fantastiska och vinterdagar när man hade halsduk för ansiktet och den frös till is framför ansiktet på en. Och för att inte prata om nygel (har ingen aning om vad det heter på svenska:-) på låren som värkte så jag trodde jag skulle dö när mormor satte mig framför vedspisen så jag skulle tina upp.

Det finns säkert hästtjejer som gör likadant idag men jag tror att de flesta blir skjutsade av föräldrar....
Och jag vet inte om jag kan säga att det var bättre förr. Men jag kan lugnt säga att det var skönt att få vara en egen person och inte bara ett barn!