Nytt år

Tolvslaget i min trädgård

Nyårsafton är väl den tid då man skall summera och förhoppningsvis gå framåt lite klokare.

Att summera mitt 2011 är väl inte det roligaste (fördelen är att det förhoppningsvis bara kan bli bättre) men jag vill i alla fall försöka. Och för första gången "in public" och inte bara i min väldigt outnyttjade dagbok (undrar om det inte är Facebooks fel. Man behöver inte skriva av sig lika ofta när man kan gnälla publikt direkt)

Men - here we go:

Januari - Inte den mest händelserika månaden. Jag började jobba heltid igen efter min långa sjukskrivning efter operationen i augusti. Upptrappningen av arbetstiden tog tre månader men jag mådde fortfarande inte bra. Jag gick och fick järninfusioner varje vecka för att få upp blodvärdet. Vi hade hantverkskvällar i Visborgskyrkan varje torsdag men jag fick inte mycket gjort. Började på en del brickband efter mellandagarnas inspirerande kurs med Zoe. Tyvärr blev jag inte piggare av järnet och i slutet av januari ballade kroppen ur fullkomligt med en gräslig värk så jag blev sjukskriven igen.

Februari - Mycket värk- och feberdimmor över hela månaden. Jag orkade inte ens gå på Gourmetfesten även om jag fick umgås en stund men några tillresta vänner som jag skjutsade ut till siten. Jag började en ny vända med en massa lasarettsbesök. Kirurgen insåg att de hade missat att följa upp min cancer så det blev en datortomografi samt en massa provtagningar. Och Alvedon mot värken.... som inte hjälpte särskilt mycket! Men å andra sidan hittade man förstorade lymfar bakom mitt bröstben som gav kirurgen lite mer panik. Det var något man inte kunde undersöka vidare i Visby utan det skulle göra i Stockholm. Så det var bara att vänta....
I Styringheim hade vi dräktvisning för Visborgskyrkans församling och jag blev iklädd Åsas Herjolfsnesklänning med huvuddok och allt.
En hel del tandläkarbesök blev det också då det provades ut löständer.

Mars -  Fortsatta provtagningar men ännu ingen kallelse till Stockholm för att undersöka lymfkörtlarna. På grund av att jag mådde så dåligt blev Styringheims bokslut försenat så årsmötet blev tvunget att ajournera ansvarsfriheten för styrelsen för att ekonomiredovisningen inte var klar. Illa - men det var inte mycket jag kunde göra åt det. Mitt huvud fungerade helt enkelt inte som det skulle.
Sonen fyllde 31 och som vanligt den 11 mars blev jag alltid sentimental och återblickande.
Jag har inga minnen av vad jag gjorde på hantverkskvällarna men jag satt väl av tiden...

April - I början av månaden var jag på Karolinska och gjorde en gastroskopi där de gick igenom matstrupen och tog prov på lymfarna. Det var en dimmig och märklig resa. jag var allt annat än säker på att jag överhuvudtaget skulle klara av den men det gick. Själva undersökningen utfördes medan jag var helt utslagen av lugnande så jag minns inget. Och tur var nog det.
Under denna månad intensifierades arbetet med årets medeltidsläger och vi hade en hel del möten. Vi gjorde om anmälningssidan och fick ut den så småningom.
Sen var det mer provtagningar och en datortomografi till och så småningom kom svaret på biopsin - de visste inte riktigt men det var inte cancer! Bra där!

Maj - En månad som sprang förbi i smärtdimmor. Jag blev överflyttad till Infektionsmottagningen för de hade en idé om att jag kunde ha Sarkoidos. Det är en sån där vag sjukdom som ger massa konstiga symptom men som är svår att diagnostera. De gjorde en lungröntgen (datortomografi) och jag fick ta en massa prover. När jag träffade infektionsläkaren så frågade han om jag hade några konstiga blemmor på kroppen. Efter en stund kom jag på att jag hade ett konstigt märke på knän och det visade jag honom. Han blev väldigt exalterad och skickade en remiss till hud för en ny biopsi!
Lägerarbetet fortsatte och anmälningarna började komma!

Juni - Nu var det om igen dags för en datortomografi. Nu var det kirurgen som ville se att inte fler lymfar hade svullnat. Det hade det inte! Nu börjar de känna igen mig på röntgen..... Jag vet inte om det är så bra! Jag fick i alla fall kallelse till Hudmottagningen och det var gjort på två sekunder. De borrade ut en liten rund bit ur mitt knä! Och efter två veckor som kom svaret - Jag har Sarkoidos. Och nu kunde man sätta in medicin! Så det var 30 mg kortison/dan. Det tog två dagar sen mådde jag kanon! Problemet var väl att jag fick alla biverkningar med en gång. Maniskhet, sömnrubbningar, extrem hunger.. Och all värk försvann inte! Mitt vänstra ben ville fortfarande inte vara med. Men Pia och Pekka kom på besök och bodde här ett par dagar! Det piggade upp! Vi började också se oss om efter ett annat hus.

Juli - Eftersom värken i benet inte gav med sig så blev det en datortomografi igen. Den här gången ville kirurgen kolla efter cancer i benet.... men det fanns ingen som tur var! Jag var och tittade på Styringheim när de spelade pärk i Stångaspelen. Kul! Sen var jag överlycklig för att Therese hade semester på Gotland och hjälpte mig att ta fram mönster på en 1400-talsklänning till mig. Så det blev en ny klänning - inte fel alls! Hon gav också en massa inspiration till att göra mera. Vi hade en medeltida demodag på Kapitelhusgården som var riktigt rolig.
Den här månaden fick jag, mycket tack vare kortisonet, en jäkla energi på skapandesidan. Det har blivit mycket sytt och vävt! Vi tittade på ett par hus men inget som passade oss. Det var också nu som jag fick veta att jag skall bli farmor i februari!!!

Augusti - Läger! Det tog den mesta energin under första halvan av augusti. det blev ett litet läger men vi hade trevligt. Tyvärr visade det sig väldigt snart att det var alldeles för få boende för att ekonomin skulle gå ihop så Styringheim fick hyfsat besvärligt ekonomiskt.

September - Nu gjorde vi slag i saken och kom överens med mäklaren om en värdering av vårt hus. det var spännande. Månaden började med Strorstyringskampen som hälls i änget i Eskelhem. Marcus och Cecilia vann. Det var ett trevligt event med furstebesök och allt. Jag och Isabelle hjälpte Agnes med maten.
jag började jobba så sakteliga på 25%. Det var skönt att komma igång igen. Livet normaliserades lite.
Jag började sy min kappa efter Herjolfsnäsmönstret men hjälp av Åsa och hennes mönster.
Värken i vänsterbenet blev värre och jag tpg kontakt med kirurgmottagningen. Där fick jag träffa en ny doktor som genast förstod vad som var fel.... Han sa att jag hade diskbrock och remitterade mig till en sjukgymnast. Väl hos sjukgymnasten så fick jag en gördel och ett gäng övningar som hjälpte på en vecka!!!

Oktober - Vi tittade på fler hus och pratade med banken om hur vi skall gå tillväga. Madde fixade hantverksdagar som inte var så välbesökta men trevliga. Vi började också planera nästa års medeltidsläger som vi helst vill ha i Östergravar. Mot slutet av månaden gick jag upp till halvtid på jobbet. Vi började detaljplanera Luciafesten

November - Jag var på mitt första fastlandsevent - Nordmarks universitet. Jag och Isabelle åkte upp tillsammans och jag fick bo hos Therese och hade skitkul! Vårt hus lades ut till försäljning och vi hittade en liten gård i Tofta som vi gärna skulle vilja ha.

December - Märkte ganska tydligt att det inte funkade att trappa ner kortisonet för värken kom snabbt tillbaka. Fick träffa läkare och ökade dosen igen och då löste det sig. Autokratade Lucia som blev ganska lyckat. Mycket tack vare Björn och Ralf som lagade fantastisk mat. Julen blev lugn både hemma och i Eskelhem och nu, på nyårsafton, sitter jag i min ensamhet och ser på King Kong och njuter. Jag väver brickband till mitt barnbarns medeltidsmössa och summerar året. Och hoppas att 2012 blir ett bra år utan sjukdomar och annat skit. Efter tre år av krångel kan det bara dags för en förändring.... tycker i alla fall jag!

Luciahelg

Hela helgen har vi haft Luciafest i vårt SCA-baroni Styringheim. Det har varit en fantastisk helg med en hel drös hitresta scaiter - ända från USA och Tyskland kom man för att se vårt nya Baronpar svära trohetsed till kungen och drottningen av Draschenwald. De var som vanligt jättefin och jag blir som vanligt gråtmild så fort någon kallas fram för att få en utmärkelse eller något annat. Det är väldigt mycket som en saga och det är skönt att få leka en stund!
Den här gången var det jag och två vänner som var arrangörer och det är en fröjd att arrangera saker för alla dessa vänner. Alla hjälper till - oftast sker saker långt innan man hunnit tänka på att be någon fixa det!
Jag var nog den som gjorde minst nytta på hela eventet. Dels var det inte riktigt rätt väder för mitt diskbråck och det gjorde att värken tvingade hem mig lite väl tidigt på kvällarna. Så kan det bli när stora delar av begivenheterna sker utomhus eller i ett kallt Kapitelhus. Det var väldigt skönt att ha Kulturskolan att krypa in i ibland. På lördagen satt vi och halvsov i lärarrummet ett helt gäng. Det var skönt!
Det årliga Luciatåget var häftigare än vanligt. Det är ju alltid skitkul men i år slog de nog rekord. För en gångs skull var inte sonen Lucia utan det var vår nya Baron Marc fick äran att gå längst fram med en skurmopp på huvudet. Naturligtvis med ett ljus där själva moppskaftet skall sitta. Lucia läste en grym tomtedikt och sen blev det varierande skönsång va tärnor, tomte, stalledräng, pepparkaksmunk och naturligtvis O Helga Natt av ängeln Skafte!
En bra helg som förhoppningsvis går ihop ekonomiskt också!!
Nu borde jag sova men som vanligt blir jag jättepigg när tystnaden lägger sig över huset.... Jag tror det sitter i sen sonen var liten. Det var enda stunden att slappna av och så funkar jag nog fortfarande. Men det är arbetsdag i morgon så det är nog bäst att försöka krypa i säng!

Nya projekt

Sitter och tittar på min nya 1400-talsklänning. Den är i ett fantastiskt mjukt ylle som jag köpte häromveckan när jag var på Nordmarks Universitet. Den ser inte så kul ut där den hänger men den är betydligt bättre når den kommer på kroppen. Och jag kommer inte att behöva frysa på Luciafesten! Och det är bra!!

 Här är min färdiga rock som är sydd efter Herjolfsnesmönstret. Den är sydd i vadmal och jag har lekt lite med färger och funkar jättebra även till vardags! Knapparna blev lite stora så de skall nog göras om så småningom men det känns inte jätteviktigt.

Jag har idag gjort åtta liter glögg av alla svarta vinbär som har ockuperat frysboxen. Tretton liter svarta vinbär blev åtta lite saft som i sin tur blev en jäkligt god glögg. Det skall förhoppningsvis värma alla frusna SCAiter på fredagkväll när de väntar på att få gå på äventyr i Visby.

Ibland blir man överraskad

I fredags hade vi en besiktningsman här. Vi ville gärna veta vilka problem som kunde dyka upp nu inför försäljningen. Jag var lite orolig eftersom norra väggen ser för jäklig ut. Allt regn i våras tillsammans med ett jättelikt äppelträd har gjort att putsen släpper. Men enligt besiktningsmannen var det färgen, inte putsen! Och inga fuktskador under. Skönt!
Samma kille har besiktat huset vi har lagt ett bud på och det var mindre roligt. Vi visste att det har varit en fuktläcka runt skorstenen som är fixad. Nu är den lagad med betong - vilket kanske inte är det smartaste materialet att använda. Men vad som var ännu värre är att taket är ett gammalt spåntak som man har lagt tegel på. Ingen takpapp, ingen luftspant. Så det första vi måste göra är att lägga om taket........ Inte kul. Jag skall parat med mäklaren i morgon så får vi se. Han vill att vi skall skriva snabbt men det är jag inte beredd att göra.

Nu är det gjort....

Avtalet med mäklaren är skrivet och Till salu-skylten sitter uppe!
Det känns lite märkligt och väldigt stort! Jag har nog inte trott att jag skulle bo här resten av mitt liv, eller rättare sagt - Jag har inte tänkt så långt! Men jag har nog trott att jag skulle bo här tills jag inte klarade av det utan blev tvungen att flytta till en lägenhet. Inte trodde jag att jag skulle få möjlighet att bo på en gård på landet med höns att pyssla med. Å andra sidan hade jag börjat misströsta vad gäller barnbarn också.
Men så man kan bedra sig! Nu letar vi gård för fullt! Vi har en liten i Eskelhem som vi har lagt bud på men efter dagens besiktningsprotokoll har jag blivit lite fundersam. Ingen fuktspärr under tegeltaket och fuktskador på grunder. En bra ladugård till brorsan men men....
Vi skall titta på en gård till nästa söndag som verkar bra. Lite dyrare och lite mindre men den verkar bättre. Vi får väl se. Det lär väl ta några månader innan vi blir av med vårt så vi har nog ingen brådska. Eller också går det skitfort och då blir det panik!! Men den dagen, den sorgen!

Nordmarks universitet, Facebookvänner och lite annat

I helgen var jag på mitt första SCA-evenemang på fastlandet någonsin! Tack vare att jag fick bo hemma hos Tece så var den genomförbart. Det var inget jätteevenemang, 70 personer ungefär, men alldeles lagom för mig. En hel del nya bekantskaper gjordes samt det faktum att jag faktiskt fick tillfälle att lära känna en del Facebookvänner "på riktigt". Det är ett otroligt fenomen - Facebook. Jag har några vänner jag aldrig har träffat, ännu fler som jag bara har sprungit förbi, ett gäng som jag faktiskt känner och slutligen en liten skara som jag känner väldigt bra!

I helgen har jag i allafall provat på att illuminera och att göra glaspärlor. Båda var riktigt roligt och jag kan nog tänka mig att prova på igen! Jag inbillade mig att man måste vara konstnärligt lagd för att illuminera men insåg att man bara (kanske inte så bara) måste vara väldigt noggrann. Det är inte min starka sida men om jag verkligen anstränger mig så.........
Jag har också lyckats få färdigt min kappa i Herjolfsnäs-modell. Vadmal med en massa detaljer i olika rostbruna nyanser. Jag använde den till jobbet i går och den funkade helt klart som höstkappa! Bilder kommer!

Vi hade en fotograf här i fredags  som plåtade huset inför försäljningsannonsen. Mycket plockande var det! Idag kom korrekturet till den verkliga annonsen och det låter ju väldigt bra när man läser om det:-) Lite vill jag att mäklaren ändrar men det stora hela var ok. Huset kommer med i morgondagens Bo Bra-bilaga och två visningar är bokade nästa vecka........ spännande!
Vi lade bud på en liten gård förra veckan så nu rör det på sig ordentligt!

På gång......

Nu börjar det hända saker! Jag har börjat jobba halvtid... bara det!
Sen var mäklaren här i fredags och då lade vi en plan för försäljningen av huset. Nästa vecka kommer fotografen och vecka 46 skall annonsen vara ute! Spännande och lite läskigt!
Men magen som mitt barbarn bor i växer och frodas. Modern mår lite bättre också så nu börjar det bli roligt för henne också. De fick en annan tillökning för två veckor sedan - kattungen Disa föddes i svärdotterns säng:-)
Jättesöt!

Sälja och köpa hus.......

I går ringde jag mäklaren och talade om att vi vill att han säljer vårt hus. Vi har haft några att välja på men vi fastnade för Fastighetsbyrån. Vi har varit på ganska många visningar med just den här mäklaren och han verkar bra. Men det känns pirrigt! Definitivt!
Vi har tittat på några hus och hittat ett i Väte som är intressant. En liten gård med ett stall med två spiltor, beteshage, hönshus (med höns), gäststuga, vedbod och garage. Och hus förstås, med 5 rum och kök! Det kräver en del pyssel och kommer att kosta en del att fixa men det är en fin liten gård.
Men idag har vi upptäckt ett hus i Sanda som är mindre, med färre uthus men mycket modernare och 175000 billigare.
Det känns lite småjobbigt att sätta sig i större skuld än vad vi har idag, speciellt men bara en fast inkomst men förhoppningsvis löser det sig men lillebrors firma.
Men som sagt - lit pirrigt är det. Vi skall träffa ägarna till Väte på onsdag:-)

Bättre och bättre dag för dag..........

Jag känner mig lite 40-talig idag. Har just sett filmen "Moonlight serenade" om Glen Miller och inser att jag gillar storbandsjazz!
Men vad som är ännu bättre är att jag idag faktiskt har gått en hundprommis! Jag minskade kortisonet i går så jag vaknade men världens värk. Men det var iofs väntat.... Händerna är i det närmaste obrukbara och eftersom jag lyckades bryta upp stukningen i vänsterfoten i förrgår, TVÅ GÅNGER, så inser jag att de må säga att jag har diskbråck men det hänger helt klart i hop med foten!
MEN! När Tzar började pipa efter husse i morse så tänkte jag att jag måste testa! Jag vet att det är lättare att gå på gräs så jag tvingade in hunden i bilen och åkte ut på P18. Där gick vi sakta en promenad och han pinkade överallt. När värken blev för mycket vände jag och gick tillbaka till bilen så sa jag till honom att "-Nu får du faktiskt skita!" Och då satte han sig ner och bajsade snällt och beskedligt! Fantastisk hund!
Och en bra boost för min självkänsla. Att faktiskt kunna ta hand honom och inte bara behöva lita på brorsan känns bra även om det är hans hund!

Torgdag och brända mandlar

I hela mitt liv har hösten varit marknadstider. Jag har gått på marknader med min mamma, min mormor, goda vänner och min son, bror, pappa, svärdotter .......osv
Och det är viktigt med marknadsdag eller torgdag som det heter när det är i Hemse. Det har nänligen alltid varit det enda tillfället man har kunnat köpa en alldeles speciell sorts brända mandlar. Det är inte de däer små röda kulorna med en hel mandel i. Inte heller de vanliga, fyrkantiga, kladdiga sakerna som man oftast ser. Eller såg kanske jag skall säga. Inte ens dem ser man så ofta nu förtiden.
Nej jag pratar om en rosa, fyrkantig, torr och smulig godisbit som skall smaka ganska starkt av mandel (bittermandel) som tanterna alltid sålde på marknaderna förr. Det är inte ofta man hittar dem nuförtiden men i dag fanns de! Lycka!!!
Vad som var mindre roligt var att jag ramlade i hästhagen när jag skulle stoppa ett galet föl som hade för mycket spring i benen. Min vänstra fot vek sig när jag trampade ner i en liten grop och jag stöp som en fura. Fölet blev så chockat att hon stannade! Tyvärr verkar ledbandet ha töjt sig för foten vek sig igen när jag skulle kliva ur soffan för en stund sen. Och då föll jag inte i en mjuk hage utan på ett hårt golv. Båda händerna ömmar, knäna är skrapade och foten bultar. Klart mindre kul!

Brittsommar och husjakt

Det är en skön känsla när det är nästan 20 grader varmt den första oktober. Min kropp tycker väl egentligen inte det men min hjärna gillar det absolut. Mina värmevallningar kommer lite oftare när det är varmt ute men det får man leva med.
Nu har i alla fall läkarna konstaterat att kortisonet har lyckats hålla Sakoidosen stången. Den senaste datortomografin visade inte på någon påverkan på varken lungor, lever eller njurar (det trodde jag väl knappast heller) och de svullna lymforna bakom bröstbenet har gått ner och är helt normala. Enligt kirurgen så finns heller inga tecken på metastaser från cancern så mitt enda problem just nu är värken i vänsterbenet. Men jag fick en remiss till en sjukgymnast som är specialiserad på nervskador och henne träffade jag häromdagen. Hon tror att det kan vara ett diskbråck mellan de sista kotorna i ländryggen och har gett mig en gördel som jag skall testa för att se om de kan hålla isär kotorna och avlasta nerverna. Sen skall jag om två veckor börja på träna. Både på gym hos dem och även rörelser som jag skall göra själv hemma.
Det skulle vara riktigt skönt att vara värkfri!
Nu har vi varit och tittat på sju eller åtta hus och i går var vi i Väte och tittade på en jättefin liten gård! Där skulle jag kunna tänka mig att bo.... Vi får väl se:-)

Många tankar blir det.....

Att få se bilder på min sons barn är häftigare än jag kunde ana. Jag har önskat länge att det skulle ske - till och med hotat att sticka hål på kondomerna om det inte blev något snart (på skämt förstås) - men det aktualiserades när jag fick min cancer. Jag vet inte om det är för att man vill sätta fotspår i världen eller bara att få lyckan av att umgås med barn igen.

Egentligen tror jag att det handlar om att få glädjen att ge mitt barnbarn samma lycka som jag själv fick uppleva med min mormor. Hon var min bästa vän i hela världen och jag saknar henne fortfarande nästan varje dag!

Att alltid veta att det fanns någonstans där man bara kunde vara och nån man kunde prata med om precis vad som helst! Det är ovärderligt! Det är det barndom handlar om!
Detta lilla liv kommer att, precis som jag, ha två morföräldrar och en farmor. Men jag skall absolut inte bli som min farmor! Hon var en "Stockholmshäxa" som inte förstod vad man sa och var allmänt elak och väldigt självisk. Det är lite skumt att omvärdera begreppet farmor men det skall väl gå - med automatik, hoppas jag!
Det är i alla fall skönt att veta att livet går vidare. Vad som än händer så finns det en fortsättning. Sen skall man väl inte ta ut saker i förtid men jag tillhör inte dem som går och väntar på att saker skall gå åt helvete. Det kommer att gå bra - så enkelt är det!

Livet går vidare

Idag kom svärdottern hemförbi på morgonen med detta:

Så fantastikst underbart! Ny uppskattad födelsedag är den 12 februari 2012. Han/hon, som går under arbetsnamnet Allan, höll sig lugn tillräckligt länge för att fastna på bild:-)

Och jag bara njuter!!

Dagar går...

För varje dag blir jag nu faktiskt lite bättre! Det är nyttigt att arbeta inser jag. Även om jag bara jobbar två timmar om dagen så har det räckt för att få igång livslusten igen och livet känns lite bättre.
Jag träffade en ny läkare häromdagen som skickade mig till en sjukgymnast för mitt vänsterben. Det var lite fascinerande då jag bestämde mig för att inte säga något om vad jag trodde och i slutändan kom han farm till precis samma slutsats som jag har gjort. Nerver i kläm - sjukgymnastik för att få hjälp att bygga muskler och kunna handskas med dem:-)
I går utmanade jag ödet och hjälpte till att mocka ur lösdriften ute på sonens gård. Jag trodde nog egentligen inte att jag skulle komma ur sängen idag men det har gått riktigt bra. Jag har en molande, odefinierbar väerk lite här och där men ingenting jag inte kan handskas med.
Det var extremt skönt att jobba fysiskt. Det är väldigt länge sen sist! Jag blev till och med svettig och det var skönt att veta att jag hade jobbat mig till svetten och att det inte bara var en klimakterievallning:-D
Idag blir det ännu en vända ut till gården och jag har tänkt mig att skala äpplen och torka för att få äppelgotter till vintern.
För övrigt har jag hittat den nya flugan Wordfued! Alfapet i mobilen. Skitkul!

Mitt i natten

Det är på nätterna jag funkar bäst. Efter en lång dag som har bestått av en hel del umgänge med svärdottern. Vi har varit i skogen i flera timmar och plockat svamp och efter flera försök på olika ställen hittade vi i alla fall  så mycket att vi kunde åka hem utan att skämmas.
Väl hemma lagade jag och bror Wallenbergare med potatis, små ärtor och rårörda lingon. Till förrätt blev det surdegsbrödet jag bakade i  går med en stuvning av dagens svampskörd.
Det bjöd vi brors flickväns Åsa på och det gick verkligen hem. Det var verkligen kanongott!
Och jag som nyss hade så mycket energi tappade plötsligt allt. Nu är armarna tunga som bly och jag undrar om jag orkar ta mig upp till sovrummet eller om jag skall sova i soffan:-) Nej det är klart jag skall sova i sängen! Jag får fortsätta det jag tänkte skriva en annan dag.........................Go'natt

Varför blogga......?

Funderar på varför jag bestämde mig för att börja blogga..... När jag satte igång var fanns det ingen egentlig tanke bakom överhuvudtaget. Bara för skojs skuld. Men efterhand som tiden går känns det som om visten med att blogga borde ju vara att ha något att säga.

Är det ett outtalat exhibitionistiskt behov jag har eller? Jag har ju alltid skrivit dagbok och det har funkat som en känslomässig ventil i alla år. Varför skulle man då vilja göra det publikt. Jag är fullt medveten om att jag inte har några världsomvälvande sanningar att dela med världen. Jag skriver inte ens speciellt bra. Som ung ville jag kunna skriva men jag insåg snart att jag är alldeles för lat för att lyckas göra ett bra hantverk.

Men tillbaks till kärnfrågan. jag är ju egentligen ingen exhibitionist. Jag är inte en av dessa som ständigt behöver bekräftelse på att det jag gör är bra. Jag tycker jag har en god självinsikt och har inga problem med att varken göra fel eller att erkänna när jag har gjort dem. Jag jobbar hela tiden på att bli mer lyhörd för andras behov och tror nog att jag lyckas hyfsat bra. De flesta verkar inte ha några problem med att säga vad de tycker direkt till mig och det är ett mål jag har i livet. Att vara så öppen med mig själv mot andra att ingen skall tycka att det är jobbigt att säga vad de tycker.
Men jag svävar bort igen...... varför skriva en blogg? Jag tror inte att jag har någon sanning att dela med världen! Skriver gör jag egentligen bara för mig själv. Och varför inte göra det i dagboksform? Det är ju på många sätt ett vettigare medium. Jag har nog alltid tänkt mig att mina dagböcker skulle kunna sparas för att läsas av mina barnbarnsbarn någon gång i framtiden så att de fick en glimt av hur deras förfader var. Men det är klart - nätet finns väl troligen också kvar:-)
Men det är nog så att jag gillar att vara publik. Jag tror inte att någon läser det jag skriver, speciellt inte som det är ganska ytligt och privat. Men om någon skulle göra det och kanske finna något nöje i det så är ju allt bra.
Jag använder ju bloggen som ett sätt att hantera mitt hälsotillstånd. Där funkar den helt klart som en ventil men också ett sätt att förklara för andra vad som händer. Det känns enklare att skriva om det istället för att prata om det hela tiden. Skulle jag prata om det så ofta jag behövde så skulle jag slita ut min familj fullkomligt:-)
Nu tjatar jag säkert en hel del också men garanterat inte så mycket som det skulle kunna vara.
Nu tappade jag tråden fullkomligt och får fortsätta en annan stund............

Storstyringskampen

I går hade Styringheim sin årliga Storstyringskamp. Där avgjordes det vem som vid Luciafesten skall krönas till nästa Baronpar. Det blev fru Cecilia Memling och Markus Odygd (Cecilia Fredriksson och Marcus Peterson) som vann den ädla kampen genom att besegra de övriga fem paren i stangstörtning, dra hank, ränne kemp, kaste varpe och,  förstås, kämpalek! Alla sex paren var "färska", det vill säga att ingen har varit varken Storstyringspar eller Baronpar tidigare. Skönt med lite nytt blod bland kronorna:-)
Själv stod jag som vanligt ganska mycket i köket - Agnes, Isabell och jag började redan på fredagen att laga maten som bestod av en massa smårätter: Kanelgurka, Rödbetor- hallon- och fetaostsallad, sockerstekta vita morötter, älg- och vildsvinsfärsfyllda svamphattar, kycklingfärspiroger, sallad på rädisor, sockerärtor och ruccola, surdegsbröd med viltlöksfärskost. Till dessert gjorde vi Paschka med bärsås. Lördagens lunch bestod av potatis- och purjolöksoppa med hemlagat brytbröd som färdigställdes över öppen eld (soppan alltså:-).
Allt var gott och bankettdeltagarna verkade nöjda. Min mage har protesterat en hel del idag när allt skulle passera stomin och min smala tarm men det var det värt:-)
Vad värre är att kroppen protesterar ännu vildare efter en hel dag utomhus. Det är så jäkla surt att inte klara av att sitta ute på kvällarna. Det var ändå en riktigt fin kväll men det minsta lilla dra sabbar kroppen totalt.
Så nu sitter jag med dåligt samvete för att jag inte orkar åka ut och städa efter mig..........
Men jag tröstar mig med att marathontitta på Game of Thrones:-D

Uppdatering

I går var jag på ögonkliniken för att de skulle undersöka om Sarkoidosen hade satt sig på ögonen. Det hade den INTE. Doktorn såg ingenting alls i mina ögon så min, lite hemliga, teori om att det faktiskt handlade om klimakteriet är troligen helt riktig:-) På gott och ont! Det är inte jättekul att kroppen går igenom dessa åldersförändringar men hellre det är ärrbildningar på organen som kan leda till att lungornas kapacitet försämras radikalt eller att jag blir blind..
Nu väntar jag bara på resultatet av datortomografin för att bli medicinskt friskförklarad. Alla blodprover var jättebra. Jag hade ett blodvärde på 150 och det vet jag inte om jag har haft någonsin tidigare. Vet inte riktigt vad jag har gjort för att få det men det  gör nog nytta att äta regelbundet och kanske framför allt - inte blöda någonstans:-)
Nu skulle det bara vara väldigt skönt att slippa smärtan i vänsterbenet. Jag hoppas att få prata med kirurgen om det när han höra av sig om svaret på datortomografin.
Men det hindrar inte att jag faktiskt börjar jobba på måndag! 25% har jag tänkt mig att starta på sen får jag se hur det går.
För övrigt väntar jag på att mina första egenbakta surdegsbröd någonsin skall bli färdiga. Jag är allt anant än säker på att det lyckas. De jäser inte alls som vanliga bröd så de första två är väldigt små. Men jag har mer surdeg i kylen så jag hoppas att jag skall få ihop bröd som räcker till 35 personer på lördag. Riktigt spännande!

Min nya klänning

Så blev den då färdig!Min 1400-talsklänning som Tece har gjort mönstret till och som jag har sytt alldeles själv. Jag har fått väldigt god hjälp av Tece och Åsa M (och en massa goda råd av alla SCA-vänner) men själva jobbet har jag gjort själv och jag är jäkligt stolt över mitt jobb. Jag ser vilka fel jag har gjort - bla snörhålens placering borde vara jämnare och infällningen skall nästa gång bli bättre. Men det är trial an error som gäller. Jag lär mig hela tiden:-) Och eftersom den har en utmärkt passform kommer det med all säkerhet att bli fler av den här typen av klänningar.

Här kom visst lite Simpsons med på köpet:-)

Snörning skall absolut bli jämnare på nästa klänning

Minisemester

Nu har jag haft ett par dagars minisemester och varit hus-, katt- och hästvakt ute på sonens gård medan de är i Sandviken på sin minisemester. Tanken var att sitta ute i grönskan och ta hand om redovisningen av tältlägret men det har mest blivit att kela med katterna och att sy. Jag har fått färdigt det sista på min nya 1400-talsklänning och har till och med lyckats påta en snodd till den. Så fort jag kommer hem, vilket jag gör i kväll, så kommer fotobevis. Jag skall bara tjuvkika på svärdotterns klänning så jag fattar hur man snörar den! Inte helt enkelt!
Men jag har provat den och den passar!
Däremot blev det inte speciellt mycket sett på redovisningen. Eftersom det inte finns något kök eller kloka sittplatser i denna byggarbetsplats så tog ryggen stryk ganska omedelbart när jag försökte sitta med pärmar och dator och papper i soffan så det får vänta. Soffan är skön att sitta och kela med katterna i men inte när man skall försöka jobba.
Men det har varit skönt i alla fall att inte behöva bry sig om allt annat som alltid finns runt omkring en när man är hemma!

Ännu ett år till rullorna

Så har då ännu en Medeltidsvecka lagts till handlingarna. Ja, jag har ju lite redovisning att knåpa i hop men det skall nog gå. Det blev som sagt ett annat år i år eftersom jag var huvudautokrat i Styringheims läger.Varje gång jag var på stan kändes det väldigt märkligt. Det här var mitt 20:de år på Medeltidsveckan och av dessa har jag arbetat på stiftelsen Medeltidsveckan i sjutton år. För två år sedan opererades jag och låg på lasarettet hela veckan och då hade jag redan annonserat att det skulle bli mitt sista. Lite abrupt avslut men slut blev det. I fjol hoppade jag in som vikarie under några tornerspel i juli men under veckan var jag med i autokratgruppen för lägret och var mest där. Och i år blev jag ett ufo på medeltidsveckan:-)
Jag har funderat en del på varför det inte känns konstigare än det gör. Jag orkar helt enkelt inte vara sentimental och tänka bakåt. Det känns bara destruktivt att älta det som varit. Jag ser hellre framåt och hittar på nya hyss. Det ligger väl lite i fas med att jag skall försöka låta bli att älta sånt som jag ändå inte kan förändra.... Men jag trodde nog att det skulle kännas värre. När jag kom ner på tornerspelet hörde jag helt enkelt inte hemma där. Det var jättekul att träffa alla människor och kramas men det var väldigt skönt att åka hem efter en kvart:-)
Jag sitter hellre i lägret och syr i lugn och ro. Eller här hemma just nu:-)
Jag har just gjort färdigt ett nålbrev som blev fel i alla ändar:-) Jag har aldrig broderat förut och aldrig sytt ett nålbrev. Jag fick ett jättefint av Isabelle och tänkte att jag borde kunna göra ett själv. Och eftersom jag har funderat på en vapensköld så tänkte jag slå två flugor i en smäll....
Inte nog med att det blev förfärligt fult - jag lyckades vända broderiet fel så nu knyts nålbrevet åt fel håll.
Men jag är egentligen skitstolt över att ha lyckats producera nåt överhuvudtaget!! Så jag kommer att använda mitt nålbrev med stolthet:-D

Medeltidsvecka..............

Nu är det ett dygn kvar på årets Medeltidsvecka. Eller ett och ett halvt för min del (om man skall vara petig). Medeltidsveckan har förändrats ganska radikalt de senaste åren för min del. Från 200 % heltidsarbete på Medeltidsveckan till 75% i Styringlägret. Räknar man med det administrativa arbetet innan (och troligen efter) så blir det kanske lite mer men det har varit så jäkla roligt!! Det har varit lite annorlunda - jag skulle kunna tänka mig att många av de "gamla vanliga" har nog saknat alla Pennsicfararna men för min del har jag lärt känna ännu fler jättetrevliga människor - somliga SCA-iter, andra inte. Det har varit avslappnat och väldigt vänligt! Vänligt är trevligt!! Jag har fått många synpunkter på förändringar och förbättringar och jobbar på att  förbereda en grupp inför nästa års läger som förhoppningsvis blir grandiost:-)
Det mal många tankar i skallen just nu och jag tror att jag kan knyta ihop denna säck och vara hyfsat nöjd med mitt arbete.

Mycket jobb blir det ibland

Nu är det en knapp dag kvar innan medeltidslägret börjar. Eller i alla fall byggandet av det. Jag har suttit med pappersarbete i flera veckor men nu tror jag jag är färdig om jag inte glömt något (vilket jag säkert har gjort)! Men det är ett ganska kul jobb och framförallt har jag kunnat göra det ifrån min soffhörna! Enda problemet är sömnen. Varannan natt sover jag tre timmar och varannan natt lite mer (har jag tur så blir det åtta). Det är lite slitigt:-( Men det är så svårt att komma i säng. Jag är oftast fruktansvärt trött vi 6-7-tiden på kvällen men då kan man ju inte sova. Skulle jag somna då så vaknar jag efter en timme sen somnar jag inte alls den natten. Och vad tjänar man på det? Inte något!
Sen har jag en förlamande magkatarr! I början trodde jag att jag fick en hjärtinfarkt eftersom jag fick en läskig värk upp i halsen och i hela bröstet. Det känns som om jag får ett brännande hål rakt igenom bröstkorgen. Högst obehagligt! Men med en massa magmedicin brukar det gå över. Och det hänger helt klart ihop med att jag äter kortison. Jag har aldrig fått det när jag inte äter kortison.

Jävla värk!

I morse tackade jag min lyckliga stjärna - jag hade inte behövt ta en värktablett sen lunchtid i går....... Nu känns det som om jag har vräkts minst två månader tillbaks i tiden och gammal, nästan glömd värk har dykt upp igen. Nu har jag fått tillbaka domningarna i vänsterfoten också! Skit!! Hela vänsterbenet är knas men domningarna är obehagliga. Hade jag gjort något särskild hade jag kanske inte brytt mig men det har inte varit något speciellt överhuvudtaget. Fukten och draget kanske. Det går ju inte att ha det stängt när det är så här kväljande fuktigt men jag försöker att se till att det inte blir motdrag i alla fall. Men varmt, fuktigt och kyligt av dimma på samma gång är inte lätt att handskas med.

Snoddar och förkläde

Jag fick en beskrivning av hur man gör ett 1500-tals förkläde av Mylla häromdagen. Och det blev ett riktigt bra förkläde!
Nu funderar jag bara på om jag skall färja det eller inte.
Sen har jag fastnat i att påta snoddar. Skitkul, helt enkelt! De är med all säkerhet inte historiskt korrekta men när jag fick rådet att använda skosnören som snodd i min flamländska klänning så tycker jag nog att mina hempåtade snoddar är bättre. Det känns som när man satt på syslöjden med sin lilla Stick-Lisa:-) Men de blir ganska snygga när man använder entrådigt yllegarn!

Variationer

Vissa dagar, som igår, mår jag riktigt bra! Nästan ingen värk. Jag åt två värktabletter på hela dagen! Såå skönt! Men när jag vaknade i morse kunde jag knappt röra mig. Allting värkte och inget funkade. Hopplöst!
Men trots allt så blir det ju faktiskt bättre. Det är nog upp till mig att lära mig att ta det lugnt även under de bra dagarna. Men däri ligger problemet. När det då äntligen kommer en riktigt bra dag måste man ju passa på att sanera diskbänken eller ta hand om tvätthögen.... eller vad det nu kan vara. Jag försöker göra det i sakta mak men har man flow så har man:-)
Händerna värker i alla fall inte och det är vansinnigt skönt! Det betyder att jag fortfarande kan sy och skriva! Så häromnatten (sömnen är ju fortfarande si och så med) sydde jag ett flamländskt 1500-talsförkläde! Perfekt till mina nya klänningar!
Nu blir det en lugn dag med kanske lite snoddpåtning och lägeradministration. Inget mer! Köket får vara kaotiskt ett tag till för i morgon skall jag titta på ett hus i Eskelhem. Och kanske åka på loppis hos min arbetskamrat:-)

Funderingar

I fredag sköt en galning ihjäl över 80 barn och ungdomar i Norge. Fasansfullt! Men jag fastnar ändå i mina egna reaktioner. Det är verkligen fruktansvärt - förnuftsmässigt förstår jag vad som hänt och tycker naturligtvis att det är så hemskt att jag knappt kan förstå. Men känslomässigt fattar jag inte och kan inte ta in det alls. Frågan jag ställer mig är naturligtvis om det är för stort, för hemsk eller för oförståeligt... eller är jag så förstörd att jag verkligen inte är empatisk nog. Eller är det för långt bort? Kan det vara så att min device "att lägga energin på sånt man kan förändra och släppa det man inte kan förändra" ställer till det för mitt känsloliv. Jag vet inte men jag kommer helt klart att fundera länge - för det är ju något som jag borde kunna förändra:-)

En till klar!

 

I kväll har jag nästan fått färdig min 1500-talsklänning efter en målning av Pieter Aertsen. Riktigt bekväm och man kan röra sig obehindrat i den. Jag skall sätta i en hyska och en hake så att kjolen håller ihop bara. Sen har jag blivit sugen på att sy en liknande men som är helt öppen framtill som bara hålls ihop av snörningen. Den ser också väldigt skön ut. Den smockade skjortan höll tvätt-testen idag också. Inte en söm rimlade upp! En bra dag! Nu är det en jacka kvar att fixa till. Där måste jag tänka lite och ta hjälp med att få ihop kragpartiet.... men det skall nog gå. Och just det - jag har en partlet kvar att fixa till också..... kanske. Den funkar som den är. jag vill bara ha den lite mindre. 

Det ställer till det när man går ner 17 kilo på några månader. Nu har jag iofs gått upp fyra men allt är fortfarande för stort. Problemet är väl bara att jag kommer att gå upp minst vartenda kilo innan kortisonkuren är slut. Jag tror att många av de 17 jag har gick ner var kortisonkilon. Läkarna trodde nog att jag hade fått tillbaka cancern men eftersom de inte har hittat något så......... Men man kanske går ner i vikt av Sarkoidos också, vad vet jag!

Nej nu är de dags att sova. Det kommer att bli svårt att vända dygnet rätt igen. jag gillar nätterna. Borde kanske skaffa mig ett nattjobb istället:-)

Medeltidsdemo

Idag har Styringheim haft demodag på Kapitelhusgården. Det visades upp hantverk av olika slag, sömnad, knappgjuteri mm och kämpalek. Lite föreläsningar fanns också på schemat.
det kom en hel del besökare som ställde bra frågor. Med lite tur får vi några nya medlemmar också:-) Några kommer att dyka upp på lägret och jag har lovat att ta hand om dem. Kul!

Själv satt jag och pratade med folk och sydde. Jag fick färdigt min smockade krage till den blivande skjortan. Skönt. Sömmarna sydde jag färdigt i kväll så nu är det bara fållning och garnityret kvar.

Häromdagen blev en av klänningarna klara.... Skall bara bestämma mig för om jag skall ha snörningen kvar eller om jag skall sätta i hyskor och hakar.
Nu har jag bara lite pyssel på den flamländska kvar och sen min fina gröna jacka. Men den behöver jag lite hjälp med.... men som tur är finns det expertis att få hjälp av.
En riktigt bra dag även om jag känner i kroppen att jag har suttit utomhus i några timmar för länge. Men ibland kan man handskas med smärtan. Som tur är har jag inte ont i händerna så sömnad funkar.

Sakta men säkert

jobbar jag mig framåt.....  Ibland funkar det jättebra att göra saker men sen klappar jag ihop och blir liggande igen. Antagligen borde jag ta det lite lugnare men det är så skönt att göra saker igen. Idag har jag skurat den stora mattan från vardagsrummet. Det funkade riktigt bra att slänga ut den på terrassen och skura av den med Super 10:-) Inte helt ren men väldigt mycket renare!
Sen åkte vi till Norrbys museigård i Väte och fikade på ett riktigt 50-tals fik med autentiska kakor och kokkaffe. Urmysigt! Bästa sysslingen jobbade tyvärr inte med det var trevligt ändå. En liten tripp för att se till hästarna i Eskelhem och en snabbis förbi Västerhejde för att fixa lite grönsaker. Och jag tvingade ut brorsan i jordgubbslandet för att jag skulle förlänga säsongen en dag till. Våra gubbar tog slut i morse:-) Sen hem och vila en stund innan maten. Lite mer vila sen fick jag ett ryck och gjorde en rödbetskaka. Har aldrig gjord nån tidigare men ligger det ett par kalla rödbetor i kylen så kan man ju i alla fall testa. Dumt nog så ville jag inte kladda ner mig med att riva betorna utan jag tänkte att "man kan väl pressa dem i potatispressen istället" Dumt! Rödbetssaft över hela köket och mig själv! Så det blev kökssanering på kvällskvisten och nu kommer jag inte ur soffan. Vänsterbenet bär mig inte överhuvudtaget.... Men snart kan jag ta en värktablett så då skall det väl ge sig något.
Men det känns ändå som en bra dag så jag känner mig ganska nöjd:-)

Funderingar.... och kortison

Kortison är en märkligt drog..... Det är som att åka berg- och dalbana! Med någon sorts konstig automatisk funktion. När man trycker på on-knappen så kan jag inte sluta förrän jag har så ont att jag inte kan stå, gå eller tänka. Ibland undrar jag hur min omgivning står ut!
Men jag tror att jag håller en lite mer dämpad profil hemma. Man kan ju inte slita ut sin omgivning totalt. Men när jag möter andra kan jag inte sluta prata. Antagligen tror folk att jag inte är riktigt klok:-) Men de får ju lugn och ro när jag går min väg i alla fall!
Jag har börjat fundera på att kanske få något sytt igen. Jag provade mina två senaste klänningar och insåg att de måste tas in ganska ordentligt. För- och nackdelar med att gå ner!! Men jag har börjat gå upp igen så  det kanske ordnar sig lagom till Medeltidsveckan:-) Men en smockad skjorta skall det bli i alla fall.... måste bara hitta linjalen så att jag vet var jag skall sy......

Bättre och bättre

Nu börjar jag märka skillnaden på allvar! Den allmänna värken i kroppen är mycket mer hanterbar nu. det är bara vänsterbenet som fortfarande jäklas ordentligt. Men det är enklare att stå ut med när inte resten ligger och gnager:-)
Jag kan fortfarande inte stå stilla mer än en halv minut eller så men får jag bara sätta mig så står jag ut.....
Och hästar har jag att kela med........ livet är ganska bra i alla fall!!

Bra dag

Idag har jag haft den första bra dagen på länge. Jag sov länge..... kortisonet gör att jag har svårt att sova så jag somnar inte förrän vid 4-5-tiden...och då vaknar jag sent så klart!
Men sen har jag fixat att stå och duscha (ingen pall), stå och stryka en skjorta, sitta och vänta på lasarettet i en och en halv timme, åka ut till Eskelhem och umgås med hästar, son, svärdotter och hennes mor. Nu värker det men inte på långa vägar så mycket som det har gjort!
Hoppfullt!

Kortison

Första natten med kortison blev väldigt rolig, not. Jag somnade vid kvart i sex-tiden i morse och sov bort hela förmiddagen......
Sen har dagen varit väldigt seg. Mycket värk och allmänt gnällig. Vänsterarmen har värkt hela dagen och en kort stund trodde jag att jag hade fått en hjärtattack. Men då skulle det nog inte sitta på några punkter utan i hela armen. Och sen gick det över efter lite värktabletter.
Men man hinner tänka mycket när man får konstig värk:-)

En diagnos.....!

Nu har jag då fått en diagnos till slut. De har bekräftat att jag har Sarkoidos efter väldigt mycket om och men känns det. Samtidigt är det ganska ok eftersom de har uteslutit en massa cancersjukdomar under tiden:-)
Jag har funderat en del på det här med diagnoser - jag blir ju inte friskare för att jag får en diagnos på en sjukdom som de inte kan bota men det känns så i alla fall. Lite märkligt!
Nu har de i alla fall satt in kortison och jag hoppas verkligen att det hjälper!

En liten bit i taget

Nu har man eliminerat skelettcancer vilket jag inte ens visste att det trodde att jag hade samt bröstcancer vilket jag var säker på att jag inte hade!
Jag går nu parallellt hos kirurgen och infektion så nog blir man väldigt välundersökt:-)
Under veckan som kommer skall provsvaren på hudprovet från knäet komma och då skall man visst kunna avgöra om det är Sarkoidos. Men jag har inte 100% typiska symptom så därför kollar man väldigt brett. Ny sjukskrivning- den här gången till den sista september.... det är inte särskilt kul:-(

Trevliga avbrott

I går kom en av mina äldsta vänner på besök. Mycket prat blir det:-) Det blir så mycket man måste berätta för varandra när man inte ses mer än vartannat år. Men det är väldigt trevligt!
Tyvärr vill mitt ben inte vara med några längre stunder utan vi får diskutera det mesta i soffan där jag tillbringar den mesta tiden.

Av nån anledning så blir inte benet bättre, snarare sämre, hela tiden. Men det är nu röntgat så jag hoppas det syns något där.
Jag har ännu inte hört något från Infektionsdoktorn men på tisdag skall jag till kirurgen för uppföljning. När det blir så här tackar man högre makter för att nån kom på frikortet - annars skulle, i alla fall inte jag, man inte ha råd att gå till doktorn.......

Sista provet

Idag har jag varit på datortomografi för, förhoppningsvis, sista gången. Nu är alla planerade prover tagna så nu är det bara att vänta. Blododlingarna de tog häromveckan borda vara färdiga i morgon och röntgenbilderna analyseras säkert omedelbart. Det är bara hudprovet som kommer att ta tre veckor till. Men sen skall de väl kunna komma fram till något hoppas jag. Nu är det olidligt tråkigt att ligga här!!

Upp och ner

Igår hade jag en riktigt bra dag! Jag vaknade nästan helt fri från värk och kunde åka ut på landet och faktiskt sitta i solen i flera timmar. Jag kelade med katter och hundar och hästar. Och umgicks bara...... Riktigt skönt!! När jag kom hem på eftermiddagen och skulle börja laga mat var det inte riktigt lika behagligt men jag överlevde det också. Idag lär jag nog få hålla mig lugn dock men det var det värt!
På tisdag har jag en telefontid med den nya doktorn och på torsdag har jag fått tid på hudkliniken för provtagning. Sen ringde doktorn och sa att han skulle skicka mig till röntgen för att kolla upp mitt onda ben också. Så det känns lite bättre när man vet att saker händer!

Ny enhet, ny läkare

Jaha! Så har man hamnat på ännu en enhet på lasarettet. Det här gången är det infektion och vad doktorn hette minns jag inte...Thomas någonting. han var väl ok. Tog saken på allvar och beordrade en massa blodprov och blododlingar för att se om det finns bakterier i blodet. Mitt tillstånd kan ju bero på det också. Sen visade jag honom mitt sår på knät (som jag har haft i flera månader) och han menade att Sarkoidosen kunde manifestera sig så. Akutremiss til hud för provtagning. De skulle ringa så snart de fick ett återbud.
Men jag hade hoppas att han skulle sätta in kortison med en gång så jag kunde börja läka lite..... Icke sa Nicke. Jag får snällt vänta tills provsvaren kommer. Problemet är att jag börjar tröttna på att vara snäll!

Nu kanske så.....

På onsdag har jag en tid hos lungmedicin. Då kanske de äntligen kan reda ut vad felet är och ge mig lite medicin som funkar. Alvedon funkar inte längre så mycket är klart! Har fått tips om en kur som tydligen finns på något "hälsohus" med akupunktur och naturmedicin...... Funkar inget annat så får jag väl prova det men jag är lite skeptisk. För nu börjar det bli långsamt även om solen skiner och fåglarna kvittrar.

Huvudet vill men kroppen.......

Det börjar bli fruktansvärt frustrerande att kroppen bara inte vill vara med. Psykiskt är jag hur pigg som helst och vill funka som vanligt men kroppen säger hela tiden ifrån. Jag stapplar mellan rummen här hemma och varje gång jag sätter ner fötterna så känns det som om jag har lösa ben som måste läggas på plats. Och så snart de har hamnat på rätt plats så börjar vänster ben värka och höger knä vobblar. Jag funderar på att be doktorn remittera mig till en arbetsterapeut som kan låna mig en rollator. Då kanske jag skulle kunna gå lite. Det funkar hyfsat i affärerna när jag har en kundvagn att stödja på men utan det skulle jag inte komma tio meter ens. Irriterande!!

Underbar helg

Helgen har varit helt underbar! I lördags föddes ett nordsvenskföl ute hos sonen och svärdottern. Jag kom dit en knapp timme efter. Vilken liten pärla. Hon heter Edda och är krullig som ett lamm. Sen har hon både skägg och mustasch:-) Så jag har inte lyckats hålla mig därifrån.

Kroppen är inte glad men jag mår kanonbra. Jag älskar att umgås med hästarna. Nenya, min speciella favorit, lägger nästan huvudet i knäet på mig när jag sitter i hagen. Det är livskvalitet!!

Ingen cancer i alla fall!!!

Min doktor ringde för en stund sen och berättade att provsvaren hade kommit. De har inte hittat några elakartade celler i proverna de tog på lymforna. Jäklar vad skönt!
Nu har de en teori om att det kan vara en bindvävssjukdom som heter Sarkodios. Jag blev tvungen att Googla men nu vet jag att den inte är kronisk men det kan ta några år innan man blir frisk. Det finns ingen medicin för den men man dämpar besvären med kortison.
Nu är det ju inte säkert att det är det men doktorn skickar en remiss till lungmedicin och är det dags att ta en jäkla massa nya prover.

Det händer i alla fall saker och det är skönt!

Har inte tålamod....

att bara vänta!!!! Lite orolig är jag allt, det måste jag medge men jag kom på vad den stora fasan var härom dan. Tänk om proverna visar att det inte är något fel på mig alls!!! Då får jag panik på riktigt! Jag vill att det skall vara något som går att bota hyfsat snabbt! Sen inser jag ju att jag har en lång väg att gå innan jag är tillbaka på topp. Min kropp är fullkomligt nedgången och jag tror att alla muskler har  förtvinat. Så blir det när man inte rör sig på drygt tre månader. Jag har gått ner 16 kilo och jag undrar om det inte är muskelvikt. Alternativet är inte så kul att tänka på! Men, men..... Det är ingen idé att fundera på. Hoppas svaret kommer under nästa vecka!

Ett steg närmare svaret

I går var jag på Karolinska och tog prover på lymforna.  Jag ringde Karolinska innan för att kolla att det fanns någonstans att vila då jag troligtvis inte skulle palla att sitta och vänta. Jag åkte hemifrån 8.35, hade tid på Karro kl 13.00 och hemresa kl 19.00. Ganska mycket väntetid!
Men när jag väl kom till mottagningen vid hal tio-tiden så hade de ganska bekväma stolar så jag bestämde mig att testa och se om jag pallade sitta. Det gjorde jag även om det var lite bökigt sista timmen då värktabletten slutade hjälpa.
Sen blev det dags för undersökningen! En barsk finska tag hand om mig och förklarade vad som skulle hända.Eftersom jag är allergisk mot bedövningsmedlet som de sprutar ner i halsen så lovade hon att hon skulle ge mig lite extra lugnande. Och det fick jag! Jag minns ingenting av undersökningen! Jag kommer ihåg att de sade att det var färdigt och sen vaknade jag efter två timmar på en brits.  Hungrig som en varg! Räkmacka med en latte och en äppelmunk. Det var väldigt gott kan jag säga!
Sen hittade jag en bekväm soffa i den iskalla foajén som jag slängde mig tills det var dags att ta taxi till flyget. På kvällen släppte all medicinering och jag fick en väldigt öm hals men idag börjar det ge sig.
Så nu är det bara att vänta på provsvaren!!

I morgon är det dags

I morgon är det äntligen dags att åka till Karolinska och få de här otygen jag har i bröstet testade. Det skall bli otroligt skönt att få veta vad det handlar om!

Lite orolig är dock över morgon dagen. Jag åker hemifrån kl åtta på morgonen och kommer hem kvart över åtta på kvällen. Allt bara för ett femton minuter lång undersökning. Och inte har jag kraft att gå på stan utan kommer att få hänga på Karolinska hela dan. Jag ringde och kollade om det fanns en säng att få vila i och hon sa att de nog kunde skramla fram en brits åt mig:-/
Ja ja - det får gå som det går. Jag lär väl ligga pall både torsdag och fredag men det kan det nog vara värt.

Tålamodet prövas.....

Jag har aldrig varit en tålmodig människa! Jag gillar att göra saker direkt, sen är det gjort! Nu ör det knappt fyra dar kvar tills jag skall åka till Karolinska för att ta de där proven och tiden går alldeles för sakta. Jag vill ha dem gjorda!
När jag ligger hemma byggs det bara en jäkla massa hjärnspöken och det gillar jag inte! Nu snöar jag på hur det skall funka att fasta och ta sig till Stockholm, all väntetid som kommer att bli. Hur skall jag orka det? Jag pallar inte sitta uppe mer än max ett par timmar i sträck? Jaja de har väl sängar på Karolinska man kan få vila i hoppas jag. Jag tror jag skall bli en halvjobbig patient och ringa upp och kolla på måndag. Jag gillar inte mig själv när jag är så här!

Äntligen!

Idag kom då äntligen kallelsen till Karolinska!!!
Om en vecka skall jag dit och få göra gastroskopi med ultraljud där man skall ta en biopsi genom matstrupen på de inflammerade lymforna. Sen kanske jag äntligen få veta vad det här handlar om!
Hoppas kan man ju i alla fall:-) Det skulle vara jätteskönt om det visade sig vara en enkel inflammation som var lättbotad........... Men just nu spelar det ingen roll vad det är! Det är bara skönt att något händer!!!

Trötthet

Nu börjar jag tröttna på att vänta!! Det är en månad sedan jag fick beskedet om att jag skulle kallas till Karolinska och ännu har jag inte hört ett ord!
Jag kommer liksom ingenstans! Fick jag åtminstone en diagnos så jag fick veta vad jag skulle slåss mot!
Idag upptäckte jag vad som händer om man glömmer smärtmedicinen - inget jag skulle rekommendera! Nu är det två timmar sedan jag tog den och den funkar ännu inte som den brukar. Idiotiskt av mig!
Ja ja - i morgon är en ny vecka och jag håller tummarna för att kallelsen kommer:-)

Det verkar ta en evighet

Det verkar ta en evighet att få den där kallelsen:-) Men nu vet jag att de har konfererat om mig och bestämt att de skall ändra proceduren. Det blir en gastroskopi med ultraljud och därifrån gör man en biopsi på en lymfa. Det innebär att jag kan åka hem samma dag och det kan ju va skönt.

Jag är lite orolig över att orken kanske inte räcker för en snabbvisit i Stockholm men jag skall få taxi och flyg fram och tillbaka så det skall väl funka även om jag kommer att vara skittrött.
Men det skulle vara skönt om kallelsen kom snart så jag kom lite närmare en lösning på min värk och trötthet.......

Väntan

Idag var jag på besök hos kirurgen. Han förklarade att kallelsen till Karolinska dröjde då de skulle ha planeringskonferens i morgon. Sen skulle det nog inte ta så lång tid....... Vi får väl se!
Men han kollade igenom alla lymfar och hittade inga fler svullna och det var ju positivt. Han tror inte att det är cancer men har ingen aning om vad det kan vara. Men det visar sig väl när de har plockat ut en.
Han sjukskrev mig ända till den sista juni och det känns som lääääänge. Men det kan tydligen ta ännu längre om de inte hittar vad det beror på. Så nu är det bara att hålla tummarna

Och nu då?

Jag fick beskedet från datortomografin häromdagen. Jag har flera förstorade lymfar mellan lungorna säger doktorn.
Men han betonade att det inte behöver betyda att cancern har kommit tillbaka. Det kan lika gärna vara på grund av en infektion eller inflammation. Det skulle rimma bättre med mitt allmäntillstånd trodde han. I vilket fall som helst så måste det utredas och det kan de inte göra på vårt lasarett utan jag kommer att bli tvungen att åka till Karolinska för de skall gå in bakom bröstbenet och ta ut en lymfkörtel. Då skall man vara nära hjärtspecialister..............
Jag är mer orolig för själva ingreppet än för vad proverna sen visar:-)
Vad de än hittar så är jag övertygad om att de fixar det. Jag är ju en envis jävel också och det brukar hjälpa till påstås det!
Men lite pirrigt är det!!

Förövrigt har dagen varit kanonbra! Min som fyllde 31 år idag (igår) och björ på en kanonmiddag hemma på deras gård och jag har kelat med deras katter! Jag saknar att ha en katt i huset! Jättemycket!! En 65 kilo tung hund är inte riktigt samma sak:-)

Framtiden?

Helt plötsligt verkar framtiden se lite suddig ut.
Jag har en längre tid varit väldigt trött och haft en obestämbar värk i kroppen. Min läkare tog en massa prover för att se om han kunde hitta något fel. En teori var att min kropp kanske har slutat producera kortison då jag har ätit väldigt mycket kortison under åren. Men så var inte fallet....
Däremot nämnde han att den datortomografi jag gjorde häromdagen tydligen visade något. Vad kunde han inte säga då datortomagrafin var beställd av kirurgen och kirurgen vill ta det med mig.
Så nu sitter jag och väntar på att kirurgen, som jobbar på Huddinge den här veckan, skall ringa till mig.
Även om jag försöker att inte tänka så mycket  på det så kan jag inte undvika att fundera - själva datortomografin gjordes ju som en canceruppföljning och det första som rinner in i hjärnan är ju att de har hittat tumörer. Men det vet man inte säkert. På min vanliga doktor lät det som om det var något obestämbart?

Vad det är är så kommer det att bli en ny vända i sjukhussvängen..... Och jag som trodde att jag äntligen skulle bli färdig med alla sjukdomar ett tag. Ack, så man bedrog sig.

Handarbete

Jag har nyligen lärt mig att väva band med hjälp av brickor. Det har tagit en stund men nu börjar jag fatta hur man gör. Tanken är att det skall bli några fina band till min kommande vikingaklänning.
Men jag är ju inte speciellt bra på att varken väva eller sy så allt tar lång tid och inte blir det särskilt snyggt heller. Jag har lyckats knåpa ihop en 1400- och en 1500-talsklänning men ingen av dem sitter så bra som jag skulle vilja. Och inte hjälper det att jag har gått ner i vikt heller..... Men övning ger färdighet säger de ju så det är väl bara att jobba på:-)

Lördagsförmiddagar är ljuvliga

I dag är första lördagen på evigheter som är en sån där riktig skön lördag när jag har sovit till nio, ligger och jäser i soffan med frukosten bredvid mig och funderar på vad som skall hända härnäst. Det blir inte alltför aktivt för kroppen vill vara med riktigt men något skall man väl kunna prestera.

Det skall i alla fall städas bort lite jul, så mycket är klart. Det har varit minimalt med julpynt den här julen så det är egentligen bara adventsstjärnorna i fönstren som behöver tas bort. Och lite halvrisiga julblommor!

Jag tröttnade på de gamla hängande adventsstjärnorna och köpte sådana som står på fönsterbrädet istället och nu funderar jag om man inte skulle kunna ta bort stjärnorna och sätta dit en vanlig lampskärm istället. Det är så plågsamt att ta bort alla julljus när det ännu är så mörkt ute. Då kanske man skulle kunna förlänga det lite med att fortsätta att ha fönsterlampor.....
Vi får se vad jag kan hitta idag!

Vägval

Ibland måste man välja det ena eller det andra....... Det är inte min favoritsysselsättning! Helst av allt skulle jag vilja hålla på med allt, vara snäll mot alla och inte varken sätta nån på pottkanten eller göra någon besviken.

Det är lite konstigt - Jag har full förståelse för att andra väljer bort saker men får världens ågren när jag själv måste göra det.
Snart måste jag välja att engagera mig i någon av de båda föreningar jag har uppdrag i. Jag tänker naturligtvis inte gå ur någon av dem men jag vill inte ha styrelseuppdrag i båda. Kan man inte göra ett bra jobb så skall man kliva av.

Jag är normalt en viljestark och bestämd person men när risken finns att såra andra blir jag en riktig wimp. Jag har aldrig förstått varför men så är det.

Nya tider, härliga tider.....

I går fick jag ett mail från zoomin.se...... En server hade kraschat och skaparen av det fenomenala verktyget har bestämt sig för att lägga ner hela konceptet.
Vad gör man då? Jo man skaffar sig en annan blogg så klart!