Vallningar och biverkningar

Nu börjar biverkningarna ramla på. Häromdan skulle jag köra en halvmil och på tillbakavägen snurrade det till så jag blev tvungen att stanna. Jag blev rejält illamående och trodde att jag höll på att få en hjärtinfarkt! Jag dog ju inte och alla typiska symptom fanns inte så jag letade mig hem i 50 km/h. Väl hemma fick jag kräkas lite och sen mådde jag så dåligt så till slut ringde jag 1177.
Där svarade en snäll syrra och efter lite konsultation med jouren så skulle jag vänta och se om det blev sämre eller bättre. Läkaren hälsade också att han trodde det var biverkningar från anti-hormonpillren och föreslog att jag skulle ta dem på kvällen i stället för på morgonen.
Detta var för en dryg vecka sen och nu tar jag dem på kvällen, svetts igenom natten och vaknar hyfsat utsövd.
Men jag har fortfarande problem med att köra bil. Ögonen vill inte vara med riktigt så jag tror det är dags för en ny ögonundersökning. Det får bli så i morgon. Då skall jag jobba till 12 och sen vara ledig i nästan två veckor. Jag får bryta semestern för att gå in och intervjua de sökande till min chefs tjänst. Spännande!

Behandling

Jaha! Så har då behandlingen börjat! Ett piller varje dag i fem år... Det tog tre timmer efter första pillret som vallningarna  fick dårpippi. Klimakteriet var ganska tufft innan tyckte jag men nu är det sju resor värre. Men har jag nu en jävla tur så räcker det med denna behandlingen. Läkaren lämnade lite öppet så ett provsvar inte hade kommit ännu. Om det är positivt så blir det någon annan behandling också men den dan den sorgen!!

Onklogens dom...

var väldigt mild och sympatisk. Jag kom därifrån med antihormonpiller och en liten brasklapp om något patologiskt prov som inte kommit tillbaka än om någon gen som eventuellt kunde öka risken för återfall. Om det provet var positivt kunde eventuellt annan behandling bli nödvändig.
Men jag håller mig till min device - Den dagen den sorgen. Just nu är jag risk och jag rider på den vågen tills jag vet mer!!!

Onkologi

I morgon är det dags för första besöket hos onkologen. Lite nervöst är det skall jag erkänna..... Jag vill ju vara helt säker på att bli frisk men jag skulle verkligen vilja slippa cellgifter. Men å andra sida - varför spekulera? I morgon bitti får jag veta vad de tänkt sig för mig. I går tog jag prov och fick bassning för att mina njurprov var för dåliga. Så det var hem och hinka resorb och vatten och se ta om dem idag på morgonen. Och de har inte ringt igen så jag hoppas det gjorde susen.

Sjuk "på riktigt"

går drabbades jag av 39,7 graders feber och slogs ut fullständigt. Jag blev ju lite nervös eftersom jag är relativt nyopererad men framåt morgonkvisten gav den med sig. Nu sitter jag uppkrupen i soffan med värmedyna för ryggen gillade inte att ligga still så länge.... Men snoret verkar ge sig och den raspiga halsen ger sig säkert också så småningom. Det är lite märkligt att vara sjuk "på riktigt" men det hade kanske varit konstigare om jag hade klarat mig med tanka på Svantes sega förkylning.

De fick allt!!!

Idag var uppföljningen efter operationen. Portlymfan var helt ren (jippie) och de hade fått bort alt när de tog bröstet. Läkaren var glad att jag ville ta hela då tumören hade börjat växa spretigt!?! Men nu är allt synligt borta så jag kommer inte att behöva strålbehandlas. Däremot kommer jag att få antihormonmedicin som skall tas i fem år (som om jag inte har vallningar så det räcker!) och antingen antikroppar (som jag inte riktigt vet vad det är) eller cellgift. Hur som helst så känns det som om jag borde köpa en lott eller något!!!!

Advent

Jag är inte ett spår religiös men advent är trots allt advent - ett skäl att få ha ljus tända! Det gillar jag nu när mörka november övergår till december. Jag skulle önska lite snör också så att marken lyser upp lite men så länge det är sju grader varmt så lär det nog dröja.
I går var det traditionsenlig julmarknad - samma julmarknad jag var på för fyra år sedan när dödsbudet om mamma kom. Sen åkte jag in på invigningen av plastisbanan i S:ta Karins ruin. Jag var med i projektgruppen vid uppstarten av projektet så det känns fortfarande som ett av "barnen". Och det blev så jäkla häftigt. Kungsan - släng dig i väggen! Häftigare mötesplats får man leta efter!!!
I dag har jag satt upp den fina kransen jag fick av svärdotterns mormor och plockat fram adventsstake och julstjärnor. Och på spisen står en fläsklägg och kokar och snart skall jag sätta i gång att skala rotsaker till rotmos. Sen skulle Svante vara här ett par timmar medan föräldrarna håller julbord för Brukshästföreningen!