Nu börjar biverkningarna ramla på. Häromdan skulle jag köra en halvmil och på tillbakavägen snurrade det till så jag blev tvungen att stanna. Jag blev rejält illamående och trodde att jag höll på att få en hjärtinfarkt! Jag dog ju inte och alla typiska symptom fanns inte så jag letade mig hem i 50 km/h. Väl hemma fick jag kräkas lite och sen mådde jag så dåligt så till slut ringde jag 1177.
Där svarade en snäll syrra och efter lite konsultation med jouren så skulle jag vänta och se om det blev sämre eller bättre. Läkaren hälsade också att han trodde det var biverkningar från anti-hormonpillren och föreslog att jag skulle ta dem på kvällen i stället för på morgonen.
Detta var för en dryg vecka sen och nu tar jag dem på kvällen, svetts igenom natten och vaknar hyfsat utsövd.
Men jag har fortfarande problem med att köra bil. Ögonen vill inte vara med riktigt så jag tror det är dags för en ny ögonundersökning. Det får bli så i morgon. Då skall jag jobba till 12 och sen vara ledig i nästan två veckor. Jag får bryta semestern för att gå in och intervjua de sökande till min chefs tjänst. Spännande!
Ibland behöver man skriva av sig lite. Här försöker jag samla tankar om det som händer mig, gott som ont, i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar