Varför blogga......?

Funderar på varför jag bestämde mig för att börja blogga..... När jag satte igång var fanns det ingen egentlig tanke bakom överhuvudtaget. Bara för skojs skuld. Men efterhand som tiden går känns det som om visten med att blogga borde ju vara att ha något att säga.

Är det ett outtalat exhibitionistiskt behov jag har eller? Jag har ju alltid skrivit dagbok och det har funkat som en känslomässig ventil i alla år. Varför skulle man då vilja göra det publikt. Jag är fullt medveten om att jag inte har några världsomvälvande sanningar att dela med världen. Jag skriver inte ens speciellt bra. Som ung ville jag kunna skriva men jag insåg snart att jag är alldeles för lat för att lyckas göra ett bra hantverk.

Men tillbaks till kärnfrågan. jag är ju egentligen ingen exhibitionist. Jag är inte en av dessa som ständigt behöver bekräftelse på att det jag gör är bra. Jag tycker jag har en god självinsikt och har inga problem med att varken göra fel eller att erkänna när jag har gjort dem. Jag jobbar hela tiden på att bli mer lyhörd för andras behov och tror nog att jag lyckas hyfsat bra. De flesta verkar inte ha några problem med att säga vad de tycker direkt till mig och det är ett mål jag har i livet. Att vara så öppen med mig själv mot andra att ingen skall tycka att det är jobbigt att säga vad de tycker.
Men jag svävar bort igen...... varför skriva en blogg? Jag tror inte att jag har någon sanning att dela med världen! Skriver gör jag egentligen bara för mig själv. Och varför inte göra det i dagboksform? Det är ju på många sätt ett vettigare medium. Jag har nog alltid tänkt mig att mina dagböcker skulle kunna sparas för att läsas av mina barnbarnsbarn någon gång i framtiden så att de fick en glimt av hur deras förfader var. Men det är klart - nätet finns väl troligen också kvar:-)
Men det är nog så att jag gillar att vara publik. Jag tror inte att någon läser det jag skriver, speciellt inte som det är ganska ytligt och privat. Men om någon skulle göra det och kanske finna något nöje i det så är ju allt bra.
Jag använder ju bloggen som ett sätt att hantera mitt hälsotillstånd. Där funkar den helt klart som en ventil men också ett sätt att förklara för andra vad som händer. Det känns enklare att skriva om det istället för att prata om det hela tiden. Skulle jag prata om det så ofta jag behövde så skulle jag slita ut min familj fullkomligt:-)
Nu tjatar jag säkert en hel del också men garanterat inte så mycket som det skulle kunna vara.
Nu tappade jag tråden fullkomligt och får fortsätta en annan stund............