32 år.......

I går fyllde min son 32 år. Och då började resan till idag. Han var som en fin gammal gubbe när han låg bredvid mig. Jag kunde inte se mig mätt på honom. Det kan jag fortfarande inte:-) Men nu har han fått konkurrens av sin son. Hela eftermiddagen i går spenderades hemma hos dem och det var många stunder av det där vilande, funderande tillståndet som Svante hamnar i när han är nöjd. Det är så obeskrivligt mysigt! Jag får hålla i mig för att inte vara där ute hela tiden........

Världens finaste pojkar