Livet ramlar på

I tisdags var jag barnvakt för första gången för Svante! Lite pirrigt var det allt men det gick jättebra. han blev lite otålig när jag var tvungen att värma maten istället för att slänga fram ett bröst men han hade den goda smaken att sluta skrika när jag sjöng för honom. Så hungern var nog inte så akut! Han låg på min arm medan jag värmde maten och berättade allt jag gjorde med en sång. Han bara tittade storögt!
En och en halv timme var Ellen och Acke ute och körde med Betty i skogen! Väldigt mysigt att få ha honom för sig själv bara tre veckor gammal!
Sen kom träningsvärken som ett ovälkommet brev på posten i går morse. Jag kunde knappt röra armarna! Vilken ynkedom! Men på't igen. Övning ger ju färdiget säger man så det är bara att träna upp de oanvända musklerna.

Idag har jag varit på lasarettet och hälsat på min vän som har fått pancreas-cancer. Så jävla orättvist! Den är inte operabel utan nu skall det behandlas med cytostatica för att stoppa och hämma tillväxten för att sen kunna stråla och förhoppningsvis bota. Livet stinker ibland!!!
Men desto större anledning att ta vara på det man har och njuta medan man kan.

På söndag fyller sonen 32 år och då skall jag åka dit. Sen skall vi alla åka och se på huset vi har lagt ett bud på! Ingen av resten av familjen har sett det ännu så det skall bli kul att visa dem.