Hur man handskar med saker och ting....

Oftast tänker jag överhuvudtaget inte på att jag är sjuk men när jag kör bil ensam så snurrar det ganska rejält i skallen. I dag fastnade jag på rädsla för döden.
Det är ju bara att konstatera att jag faktiskt kan dö av cancern även om de flesta överlever. Men tanken i sig stör mig inte.
Det som stör mig är väl snarare att om jag dör nu så kommer mitt barnbarn inte att komma ihåg mig. Jag blir en som man berättar historier om och som kanske finns någonstans som ett avlägset minne som någon som man besökte på sjukhuset eller som var hemma och sjuk. Det är en förbannat irriterande tanke!!

Så hur det än blir så måste jag överleva minst tio år till så att jag finns i hans (och förhoppningsvis fleras) minne som en person. Jävligt egoistisk, jag vet! Men det tillåter jag mig att vara just nu :-)

Själva döden skrämmer mig inte. Inte just nu i alla fall. När det väl är dags kanske jag inte är så kaxig men jag lever i övertygelsen att den energi som är jag idag försvinner ut i stratosfären och blir en del av allt annat. En ganska trösterik tanke tycker jag!

Jag vill gärna finnas i världen för min son som stöd och hjälp men om det inte skulle bli så så vet jag i alla fall att han har en fantastisk familj i svärdotterns familj som alltid kommer att ställa upp för hela hans familj.

Nu är dessa tankar inte typiska för mig. Oftast snöar jag mer på själva förloppet i behandlingen. Det är ju som tur är ganska nära i tid så det får jag ju snart veta.  Och det viktigaste är nog ändå att jag inte är rädd.

Nu har det gått ett par dagar och jag har bestämt mig för att låta dem ta hela bröstet. Det är ju ingen garnati för cancern kan ju ha spridit sig men det förhindrar i alla fall fler tumörer i det bröstet. Jag hade gärna tagit det andra med men det tycker inte sjukvården. Jag har ju egentligen aldrig varit så speciellt förtjust i mina bröst eftersom jag, till skillnad för många andra inte har speciellt känsliga bröst.......
Nu är det i alla fall bara en dryg vecka kvar tills operationen och sen vet jag nog ganska snart mer.