Jag har funderat lite på varför jag inte känner för att umgås med folk..... Det är för att jag inte pallar se medlidandet i deras ögon. Jag vill inte ha något medlidande! Men jag fattar ju att det är svårt att låta bli - Jag blir likadan ibland. Men aldrig mer, säger jag bara! Hädanefter blir det bara pepp för hela slanten. Även om jag skulle ligga döende så skulle jag hellre se glada människor runt mig än medlidande sådana!!
Så det så!
Ibland behöver man skriva av sig lite. Här försöker jag samla tankar om det som händer mig, gott som ont, i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar