Varför skall man vara ledsen

Alla är så jäkla förvånade över att jag inte är ledsen för att jag har fått cancer..... Varför då? Inget blir väl bättre för att jag är ledsen? På sjukhuset sa nattsyrran att hon aldrig hade träffar nån som tog det som jag. Jag misstänker att hon trodde att jag var lite knäpp. Hon menade att de som kom in för mastektomi var ledsna och nervösa. Jag skall inte påstå att jag inte är lite nervös när jag skall sövas och skäras i. Det är väl inte så konstigt. Men att för den skull klappa ihop och ligga i en hög och gråta verkar väl väl drastiskt. Jag lever ju, har ett bra liv och jag tänker inte dö nu.
Jag inser ju att det kommer att bli en tuff behandling men jag utgår från att de har hitta detta i tid och att jag kommer att bli frisk igen. Jag tänker leva tills Svante blir stor nog att komma ihåg mig som något annat än en sjuk tant som han har vaga minnen av. Förhoppningsvis ännu längre. Jag har ju tänkt mig att få fler barnbarn också och de måste ju få samma chans, eller hur??
Jag njuter av att inte ha ont - det räcker just nu!!